Mindfulness

Om någon undrar vad jag önskar mig i julklapp så är det här något jag vill börja med;)
Är långt till jul, men lika bra att skriva det eftersom jag kanske glömmer det annars.
Har väldigt dåligt minne.

Sägs vara jättebra, används vet jag inom t.ex. vården för cancerpatienter.
Vi använde det i en uppgift, där vi skulle föreslå behandlingar mot smärta för just cancerpatienter.
Det är till för att lära sig leva i nuet!

http://www.mindfulnesscenter.se/index.php?page=shop.product_details&flypage=shop.flypage&product_id=19&category_id=6&manufacturer_id=0&option=com_virtuemart&Itemid=26

Bildarkivet





Här är några bilder som jag tog på mig själv då jag mådde som sämst.
Syns bättre då de är stora, men visst syns det på ansiktsdragen att jag inte ser ut som mig själv!?


Om man jämför med mina vanliga ansiktsuttryck!

Pirrar i kroppen

Av flera olika anledningar.
Idag har jag lyckats bryta onda tankar och låtit dem skölja över mig, men inte TA övere mig!!
Jag har bestämt mig slutgiltigt att jag ska åka och hälsa på Linda.
Vi kommer ha så roligt, jag längtar som bara den.
Jag är alldeles varm i kroppen, jag har hittat lite äkta glädje idag.
Jag har varit lugn och saklig med barnen och kännt den glädje man som mamma borde få känna.
Jag har uppskattat varenda minut med dom, även fast Hailey varit som ett argt bi stundtals idag.
Jag menar, att jag har haft orken till att t.o.m. orka säga åt dem och ta konflikten.
Och det är så underbart.
Imorgon är en ny dag, kanske blir den bra eller kanske inte.
Men jag bryr mig inte, för det blir hursomhelst bara isåfall ännu fler tillfällen att öva nya tankesätt.
Jag härdade ut stormen, TIO HELVETISKA VECKOR.
Kanske inte är slut som sagt, men bättre och nu vet jag att jag klarar att härda ut skiten även fast det känns som om jag ska ta livet av mig.
Bort med den förbannade jantelagen: Jag är fan en kämpe, jag är stolt över mig själv!!

God natt på er. Jag är iallafall mycket trött, ska sova skönt nu!

Fina vänner

Jag har få, men fina vänner.
Jag måste börja se det positiva i mitt liv, har ju så mycket fint!!

Idag var jag till Jonas, min gamla klasskompis.


Var inte där länge, men jag är så glad att jag äntligen tog mig iväg.
För gud vad roligt det är när man väl är där.
Ångesten kom på bussen, men jag lät den finnas.
Kom även när jag kom hem, men tänkte att jag ska inte kämpa emot den.
Och då lättade den lite.
Iallafall fick jag en god lunch som han lagat och vi pratade om allt och inget.
Jag känner hur mycket det ger.

Jag har förut avundats dem med många kompisar, men inser att jag inte är sån.
Jag väljer mina vänner med omsorg, de ger mig något på djupet och omger mig med god energi!!
De är såna jag känner kontakt med och som är smarta, kloka och roliga människor.
Jag tror jag har haft fel glasögon på mig.


Har sett på andras liv och önskat mig deras enkla liv, men det vill jag inte ha.
Jag vill inte ha många vänner, för det gör inte mitt liv enklare.
Jag har faktiskt hittat ett par bättre glasögon.
Kanske inte rätt än, men bättre.
Jag uppskattar mina fåtaliga, men omsorgsfulla vänner.
Jag önskar mig inte någon annans liv.
Jag vill ha mitt liv, men måste bara lära mig uppskatta det jag har.
Det är först då man bli glad och lycklig!!

Så jag ska köra Jonas knep.
Varje gång jag får en negativ tanke ska jag hitta på två saker som jag faktiskt har i mitt liv.
Stora som små, som att uppskatta min frukost eller att det är fint väder.
Lära mig tänka goda tankar, istället för dåliga.


Och varje morgon ska jag säga till mig själv ett antal positiva egenskaper jag har.
Det är ju jag som intalat mig alla de negativa sakerna, därför borde jag ju rmiligtvis kunna lura mig själv att tänka positivt.
Jag kommer lyckas, tillslut iallafall.
Motivationen är hög!!

Livet är här och nu, jag lever i det, jag andas det, jag har det i min hand!!!


Dagens kloka ord, gott folk!

Sovit i massor

Inatt har jag sovit hur gott och hur mycket som helst!!
Och jag är fortfarande trött.
Kroppen slappnar äntligen av och det är först nu jag får känna hur trött den verkligen är.



Idag orkar jag inte åka och träna.
Jag ska istället ta en promenad till Jonas, min kompis på Ålidhem.
Han ska bjuda mig på lunch:)
Sen så ska jag traska hem igen och gå på utvecklingssamtal på dagis.

Imorse var barnen lugnare i och med att jag var det.
Gick bra att lämna och jag stannade kvar och pratade med Haileys fröken.
Imorgon får jag veta hur det blir med sjukskrivningen och sen ska jag gå till min studievägledare igen.
Har haft så tur ändå att jag går till ssk, eftersom mina lärare även dem är sjuksköterskor.
De har gett av sig själv så mycket och jag har fått hemnummer, mobilnummer sms osv.
Det har varit fördelen med mina lärare att de är insatt i sjukvården och av den vårdande naturen;)

Sen tror jag att jag ska åka och hälsa på min fina vän Linda i helgen.
Man ska inte skjuta upp grejer, utan passa på då man har ork och lust.
Så förutom den långa resan, så ser jag fram emot det.
Ska isåfall åka redan på fredag morgon så jag hinner vara där ett par dagar.

Just nu står Micke och Björn och spelar pingis.
Micke har köpt ett pingisbord som han har i vardagsrummet, haha!
Igår spelade vi några rundor och jag vann några gånger.
Men Micke spelade med vänster hand, så det var därför det blev lite jämnare nivå.


Med lättat hjärta

så äntrar jag förhoppningsvis en ny period för ett tag.
Imorgon ska jag börja med nya pillren och på torsdag blir det ännu ett "gräva-långt-bak-i-historien-samtal".
Tror jag har lämnat denna tunga period nu, alltså det tyngsta tyngsta.
Så idag har jag duschat, tagit på mig rena kläder och fått hungern tillbaka.
Då kommer hungern med buller och bång, då den fått stå tillbaka ett tag.
Har kunnat äta rätt bra sen i slutet på förra veckan, då jag väl ätit.
Men imorgon ska jag försöka äta fem mål, tänkte åka på IKSU och träna och sen hälsa på en kompis en snabbis.

Jag har insett att än hur jobbigt det är, så måste jag ha den där djupa ångesten för att kunna komma till insikt med saker och ting.
Det går inte att lära sig hur man vill hantera ångesten om man inte har den.
Men det känns skönt när den lättar lite.
Men ska inte säga för mycket, men denna gången är det inte bortträgning av ångesten.
För det är då den kommer tillbaka så snabbt, utan det känns mer som om jag kommit till insikt med saker .
Och med massor av hjälp från olika håll av förstående människor, så har jag kunnat ta mig igenom den värsta perioden känns det som.
Efter regn kommer solsken!


Jag behöver verkligen samla nya krafttag nu.
Nu måste jag försöka hitta nån struktur och glädje och tvinga mig själv till det, för det blir lättare eftersom.
Ungefär som att börja träna, man måste ju börja för att få bättre kondition.
För även om det känns tungt i början och flåset är dåligt, så blir det lättare och därmed roligare efter ett tag då man fått upp lite styrka!!
Träning ger färdighet:)
Ikväll kommer jag sova som en stock kan jag säga, nu äntrar jag återhämtningsfasen!!


Det som inte dödar mig, gör mig starkare!

Bröstskolan

http://www.cancerfonden.se/templates/StreamingPage____1522.aspxhttp://www.cancerfonden.se/templates/StreamingPage____1522.aspx

SMS:a ROSA

Rosa SMS
Sms:a ROSA till 72900 så bidrar du med 50 kronor till Cancerfonden.
Samtidigt får du ett digitalt rosa band till din mobil.
Du kan även gå in på deras kampanjsida: http://kampanj.rosabandet.se/Default.aspx?id=80&epslanguage=sv



Enkelt sätt att bidra med 50 kr till förmån för Bröstcancerforskningen, där pengarna oavkortat går till dem.
Har nyss skickat ett själv, då det är så enkelt och smidigt.
Alla gåvor, stora som små gör stor skillnad!!

Bröstcancer är den största cancersjukdomen bland kvinnor(7000 drabbas varje år) och tack vare forskningen blir allt fler friska idag.
Men ännu fler kan bli det med vår hjälp!!

Så stöd Rosa Bandet du med.
Och ikväll är ju även deras Tv-gala, den ska jag titta på.
Nu ska jag hämta barnen på dagis!

Känner ni någon sån?

Ni vet såna människor som man aldrig vet var man har?
Som kan vara förstående, trevliga och tillmötesgående på alla sätt och vis.
Och den andra dagen är de raka motsatsen.
Det är så jobbigt med såna människor, eftersom man ena dagen vill överösa dem med tacksamhet och andra bara hata dem.
Helst jag, som överanalyserar allt finner såna människor lite överallt.
Helst såna som har lite makt över en.



Iallafall så tar jag till mig det goda, men man blir ju så handfallen då det sura, elaka tar över dem.
Inte vet jag, jag kanske också är en sån.
Man märker ju oftast hur andra är, fastän man är så själv.
Ungefär dom som kallar andra för skvallertanter, oftast skvallrar de mest själv.
Heter något, som jag inte kommer på nu.
Nån psykologisk term, nån som vet?
Hursomhelst, jag är ju som sagt godtrogen och står med kniven i magen varje gång nån gör en sån vändning mot mig.
Hatar att inte veta var jag har folk, det får mig att känna maktlöshet och frustration..


Det är meningen att man ska LEVA, inte bara kämpa för att överleva!

Läste det idag på en sida på familjeliv.
Det är så sant.
Jag har aldrig levt i princip, bara kämpat för att ta mig genom dagen.
Vad är det för mening med det?
Att kämpa sig igenom livet, så man har klarat det så man kan dö?
Nej, livet är  ju att njuta och ha roligt.
Och visst har man plikter, men de orkar man ju med om man får sina doser med glädje och njutning.
Jag lever inte, jag överlever bara och knappt det.
Usch, jag vill inte ha det så.
Jag ska kämpa för att leva och jag hoppas jag senare kommer kunna meddela att jag faktiskt gör det.
Det är ju egentligen hemskt, för jag har ju så mycket att leva för.
Men har man inte känslan, spelar det ingen roll.
Okej, det spelar väl roll för det borde va enklare för mig att finna glädjen som har den men inte kan uppleva den.
Än den som varken har glädjen eller något i sitt liv som skulle kunna få en att uppleva den.

Det spelar ingen roll om du har fina möbler, tända ljus och en perfekt familj.
Myset, glädjen och lågan är något man måste finna inom sig.

Visst, hjälper yttre faktorer såsom ljus osv.
Men jag finner alltid den känslan hos andra men inte hemma hos mig själv.
Därför den finns inte inom mig.
Jag kan få suga in den hos andra, men det är ju för att jag tar in deras känslor och mysfaktor.
Då kan jag också få smaka på dessa  ljusglimtar.
Jag hoppas jag finner min mysfaktor inom mig så småningom!!


Ha en fortsatt bra tisdag:)

Trevlig middag med mysigt sällskap!!

Blev bjuden på mat hos Björn & Yurika idag.
Det var gott och mysigt.
Även Maria & Daniel var där.
Barnen hade roligt med.

Nu sitter jag och kikar på vänner och myskänslan sitter kvar än.
Så skönt att ha kvar den istället för att känna jobbiga känslor.
Stunder som dessa får en att orka stå ut.
Får mig att tänka att jag borde kunna infinna denna känslan hela tiden.
Men sen vänder det. Men det tänker jag faktiskt inte tänka på nu.

Hailey hade gråtit en timme på dagis idag och missat frukosten.
Kändes inte så roligt att höra...
Sen sa hon en sak idag som lät roligt, men var lite skrämmande.
Det är såna saker som man förstår är reaktionen på den jobbiga situationen vi har nu.
Men eftermiddagen har åtminstone varit bra.
Och människor runtomkring mig lugnar mig rätt bra och säger att det inte behöver påverka henne i längden.
Det viktigaste är att prata om det och det gör vi.
Och det vore väl nästan konstigare om det inte kom några reaktioner alls, för det måste ju betyda att hon uttrycker sakerna istället för att hålla dem inom sig.
Och det vet jag ju att det inte är bra att lägga locket på.
Så jag väljer att se det så!

Fick veta i helgen att det snart är elva år sen min farmor dog och inte tio.
Det är alltså elva år sen snart, som jag har mått dåligt.
Elva år, det är halva mitt liv.
Det känns otroligt tungt att jag slösat bort så pass lång tid av mitt liv på att må skit.
Men så ska man inte tänka, men det blir ju lätt så!


Nu ska jag lägga mig och slöa. Är trött idag.
Kram på er, vi hörs imorgon:)

Usch, jag tror inte jag vill.

Jag fick en ny medicin utskriven i torsdags.
Har hämtat ut den, men inte börjat med den än eftersom den ska tas på morgonen med mat.
Vet inte heller om jag vill prova den, känner mig lite rädd för den på nåt vis.
Den ska vara mer inriktad mot ångesten och min tvångsproblematik, men biverkningarna verkar ju öven dem större än mot min nuvarande medicin.
Jag vet inte.
Men t.ex. är vanliga biverkningar sömnsvårigheter och nedsatt aptit.
Något jag snarare vill försöka häva än öka på.
Så jag tror faktiskt jag avvaktar.
Synd på pengarna, men det var ju bara 31 kr tror jag.
Dessutom känns det så osäkert att börja laborera med mediciner just nu.
Det kanske är tvärtom, eftersom jag kanske svarar bättre på den men jag vågar inte prova.
Jag är skiträdd, jag vågar inte.
Så därför tror jag att jag väntar ett tag till med det.
Håller kvar vid mina Mirtazapin.


Och gömmer undan mina nya sertralin långt inne i skåpet ett tag.


Micke har nästan nyss åkt på jobbet. Snacka om pang, då kommer oron.
Så fort jag blir ensam.
Alltså den finns annars också, men är en garanti då jag är ensammen.
Tänk om han varit ett skithuve som hade struntat i mig fullständigt, eftersom jag flyttade.
Vilken tur att han inte är sån, för då hade det gått åt pipsvängen för längesen.


Imorse var Hailey inte sig själv. Hon skrek och blåhöll i mitt ben då jag skulle gå från dagis. Tillslut var jag tvungen att gå iallafall.
Kändes inge roligt, då jag visste att jag är hemma hela dagen.
 Men de har det bättre där just nu.
Annars förespråkar jag att barn ska få vara hemma och ta det lugnt, för de behöver lediga dagar de med.
Dessutom vill man ju hinna träffa dem.
Men just nu, nej, nej, det är inte bra för dem att se mig som jag är och vara hemma med mig själva mer än det som är nödvändigt.

På onsdag ska jag på utvecklingssamtal med. Själv.
Förstår inte hur det ska gå.. Vad ska jag säga?
Mitt liv är på stand-by just nu och jag märker inte mycket som sker runt omkring mig.
Och Haileys utvecklig, vad ska man säga?
Det hade ju varit bra om inte jag varit som jag är just nu.
För det märks ju på henne.
Ska väl iofs bli intressant och höra om hur det är för henne på dagis.
De märker nog mycket om hur det är hemma.
Hon kanske t.o.m. har sagt nåt.
 Hon är ju väldans klok, min lilla förstfödda!

Nu måste jag verkligen gå ut en stund. Men jag fryser så... Fast man blir ju varm då man rör sig.
Ska ju snart hämta barnen på dagis, så det är bäst att skynda sig.
Hej så länge med er.

Jag fryser i näsan

Är så otroligt frusen idag, BRR!!
Jag fryser t.o.m. inuti näsan, så kallt är det.

Ska snart ut på en prommis och sen ska jag försöka hitta räkningen för jag måste betala in skatten.
Hoppas jag hittar den, hade nästan glömt bort den eftersom det var så längesen man fick den.
Ska betala lite andra räkningar med.
Har varit och handlat idag och skickat tillbaka ett paket till Gina Tricot.

Lägger in två bilder från sommaren.

Jag, Amanda, Ballex & Gunnar(tror jag han heter iaf) Där var jag finkammad och proper. nu är mitt hår som ett skatbo utan dess like. Vilka kontraster det kan vara ibland.


Och vi som sprang för Ove på Bäverloppet. Måste börja träna redan nu, så jag klår morsan igen nästa år:)

Ha en bra Måndag, gott folk:)

Äkta luft

Varit hemma i helgen en sväng.
Skönt med ordentligt med friskluft i lungorna.
Åkte hem till Rossön i fredags.
Var till Amanda och spelade spel med dom.
Sov hos mamma, som inte var hemma så jag träffade Frida och Alex en stund och även min låtsas-farmor Marianne.

På lördan var jag till Maria och vi tog en promenad på elljusspåret.
Det var riktigt skönt väder.
Sen träffade jag Moster Ingrid en snabbis, fick paket och surrade lite snabbt.
Sen var jag till Pappa och hälsade på en stund.
Hann aldrig gå upp till fina faster/moster Lenita, men det får bli nästa gång.
Det var väl det enda som saknades under min korta visit i Rossön.

Åkte på eftermiddan till Havsnäs och där spelade vi också spel.
Jag och Elisabeth vann första, sen förlorade jag.
Men jag är verkligen ingen dålig förlorare, har aldrig brytt mig om sånt.
På söndan hade vi mysigt, lekte med play-doh och trixade på.
Jag, Micke och Maria var en sväng på Dollar Store och jag hittade en knallrosa dataväska för 150:-
Blev så nöjd, då alla fina dataväskor är svindyra annars.

Nu är man åter hemma och det känns både bra och dåligt.
Hoppas jag snart kan åka hem en sväng igen och att mamma är hemma denna gången.
Hade inte varit hemma sen i juli, tiden går så fort.
Men ändå så sakta just för stunden.

Annars är det upp och ner. I fredags träffade jag min tillfälliga terapeut.
Vi började gå igenom min baakgrund så hon kan börja kartlägga beteenden osv, för att de ska kunna ta beslut om var jag kan få hjälp bäst.
Hon sa att nu är ju hjälp på väg, så det är bara att hålla ut.
Känns ju dock lite tungt, skulle behöva någon mer handfast kontakt redan nu men förstår ju att det inte går.
Jag vill börja jobba med detta nu, inte bara finnas till och vänta.
Jag vill bara spotta på den här jävla ångesten och trampa på den.
Kväva den och sparka ut den med arslet före!!
Och det värsta är ju att jag måste göra precis tvärtom...

Nästa vecka går sjukskrivningen ut och jag hoppas den blir förlängd.
De som ser mig och är kring mig, förstår att det inte är realistiskt att ta tag i skolan just nu.
Så det är ju ett litet stressmoment i sig att inte veta vad som händer efter nästa vecka.
Känner att detta kommer bli en lång vecka!!
Har fått lite mer krafter efter helgen iaf, eftersom jag ätit relativt bra under de här dagarna.
God mat och mycket sällskap.
Drycken går det väl sådär med, igår kändes t.o.m. ögonen torra eftersom jag druckit så dåligt under så många veckor nu.
Muntorrhet har jag ständigt, men det går ändå trögt trots att jag försöker.

Men som jag skrivit så många gånger förut, det är väl bara att finnas då.
Alla är så bra, ni visar ert stöd och det gör mig så trygg.
Tack till alla fina, släkt och vänner, ni är guld värda!!

Flickan & Äpplet

Har börjat läsa tidningen igen. Ett framsteg iallafall.
Har inte läst den på flera veckor, inte orkat se nåt elände.
Hittade iallafall en otrolig artikel om kärlek!!
Den ska bli film och inte så konstigt, eftersom historian är sånt man annars bara ser i just filmer.

Klicka på länken och läs:
http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article3610427.ab



Har nyss spöat Micke

I kort, vad trodde ni?
Vi spelade vänd-tia och jag hade tre ess underst. Trodde därför på sista kortet att nu är det kört, men så hade jag ett sista ess och vann:)
Han spöade skiten ur mig innan i Chicago.
Jag gillar att spela kort, det är mysigt. Sådär lagomt energikrävande.
Iallafall spelar Micke vänd-tia med tre kort. Jag har i hela min uppväxt spelat med fyra kort.
Vad är rätt egentligen? Nån som vet?


Nu så ska jag ligga här och forsätta hosta min jävla torrhosta och kika på Hell´s Kitchen.
Diggar Gordon Ramsays humör. Mat måste vara det mest seriösa man kan syssla med, eftersom dfet verkar handla om liv och död då han står och skriker om hur värdelösa kockarna är!!

Imorgon måste jag äta frukost, för annars får man ont i magen av lilla medicinen.
Så det är väl bra, för bara man får i sig lite grann så har man satt igång tarmarna och hungern lite mer sen.
Good Night på er!

Läkarbesök idag

Idag var jag till läkaren återigen.
Bättre rustad denna gång, så tycker jag det gick bättre.
Fick faktiskt ut något av detta samtal och insisterade på att prova att byta medicin.
Så han bytte till en medicin som är mer inriktad på ångest än bara nedstämdhet.
Däremot sa han till mig att det inte låter som jag är redo att släppa mina problem.
Anledningen är väl att jag inte vågar känna den ångest som jag tydligen måste känna för att kunna gå igenom detta.
När man är tvungen att ta tag i sina problem ökar ångesten och man måste tillåta sig att känna den.
Men eftersom jag med allt jag ahr spjärnar emot ångesten, så kommer jag därför inte heller kunna släppa den.
Visste väl redan det, men det är svårt.
Man måste tillåta sig att vara sjuk för att bli frisk.
Jag är medveten om problemen, vilket är ett steg i rätt riktning.
Men jag är så överfylld av all ångest att jag orkar inte känna den.
Känns otroligt jobbigt, har en jobbig tid framför mig.
Men på något sätt ska jag lyckas.
Kan ju inte krävas att jag på något samtal ska bli bra.

Imorgon ska jag iallafall träffa min psykoterapeut och det känner jag mig mer rustad för också.
Ska lyckas, bara det att jag inte vet hur just nu.
Trevlig kväll på er!!

Sovit bort mina problem

Imorse låg jag länge med ångest och försökte somna om, men bara vaknade igen.
Så tillslut så låg jag och halvsov för att slippa tänka och så klev jag upp nyss.
Jag ska iväg och träffa en kompis på sjukhuset innan jag ska till Farbror doktorn.
Vi ska äta lunch, men känner mig inte särskilt hungrig.
Får väl hålla henne sällskap då.
Jag ser ju ut som en katastrof också, men jag orkar inte bry mig.

Hade tänkt gå, men jag åker nog buss.
Känns direkt nedbrytande att gå utan energi.
Vi hörs sen, får vi se hur det går hos doktorn.
Är inte speciellt förtjust i honom och han lyssnar inte på vad jag har att säga.
Han ska göra en bedömning på dessa samtal sen...
Verkar ju lovande...

Trodde jag aldrig skulle säga såhär...

Men jag har gått ner 6 kg och det känns inge roligt.
Det påverkar bara min kropp negativt att gå ner i vikt och säkert tappar jag muskelmassa med.
Sen påverkar ju det hela kroppen, hormoner och allt ställs i än mer oordning.
Måste försöka äta, men jag har ingen matlust.
En klump i halsen, går knappt att svälja.
Måste försöka ännu mer.
Usch!!

Förut var jag tvungen att håla mig ifrån att äta, fast jag var sugen.
Och nu måste jag tvinga mig själv att äta, fastän jag inte har lust.
Ja, livet är tufft.
Jag tänker vilket jävla I-landsproblem att ha ångestproblematik.
Då så många i världen lever i krig och svält.
Men skulle man tänka så, att nån annan har det värre ja då skulle alla må bra.
För alla problem är objektiva och ett problem för just mig.
Men ändå, tänk vad många som skulle vilja äta men inte har mat.
Stackarna, jag tänker på dom.
När jag återfår min matlust för en längre tid så ska jag uppskatta det som fan!!

Men hursomhelst... Då tänker jag på alla bloggar där man skriver om mode, hår o you name it.
Det är ju verkligen ett jävla I-landsproblem.
Förut följde jag dessa bloggar och drömde mig bort och önskade mig att jag skulle ha de "problemen".
Men fy fan, vad tråkigt det är att läsa dessa bloggar nu.
Så otroligt ointressant.
För mig alltså.
Jag kan väl tycka det är lättsamt att läsa, men vad tillför det i mitt liv egentligen?
Inget.
Jag önskar att jag hade orken att bry mig i det, men det uppfyller inte så stora syften i mitt liv.
Men hade jag haft orken att bry mig om sånt, så skulle jag itne ha så stora problem i mitt liv(Inte för att jag tror att alla med perfekt kropp, snygga kläder är problemlösa, det tror jag verkligen inte).

Men fråga mig när jag börjat må bättre.
Då kommer jag säkert sitta och klaga över att jag har för stora lår, för tunnt hår, tråkiga kläder och för oglamoröst liv.
Men förhoppningsvis kommer jag ha kvar insikten om att det egentligen inte spelar sån stor roll i mitt liv!!

Tacksamhet

Det är något jag har mycket av just nu.
Jag registrerar allt, minsta sak i mitt liv.
Jag försöker se det positiva.
Jag vill tacka alla, igen, och allra helst de som delat med sig av sina personliga erfarenheter till mig.
Till min nära och kära som lyssnat på mig, utan att döma.
För det finns inga tröstande ord, tröstande ord har faktiskt ibland motsatt effekt.
Har ni tänkt på det?
Visst, man ska ju självklart inte vara negativ.
Men jag tror man ibland ska tänka på att tröstande ord, kan kännas för den andre som att man inte får gehör för sina känslor.
Jag vet inte, båda saker behövs väl.
Man behöver hopp, men mest att ingen bagatelliserar ens objektiva upplevelser!!



Jag och Hailey nån vecka efter lillasyster kommit.
Vi ser ut som vi är fulla av bus, därför jag lägger in den för den ger mig glädje!!


Slänger även in Darins & Kat Delunas nya låt - Breathing your love
http://www.youtube.com/watch?v=XtJQrjQMUCs

Goder natt på er min lilla, men betydelsefulla skara av läsare:)

En liten tanke

Tanken är ju att jag ska kunna börja skolan igen måndag om nästan två veckor.
Då är tanken att jag ska skriva min C-uppsats.
Känns lite sådär halvtungt, men kom på att jag kanske kan skriva om ångest ju.
Det skulle ju vara väldigt bra, eftersom att det är något jag läser med stort intresse om just nu ju för min egen skull.
Så därför skulle det ju inte kännas tungt, utan väldigt lärorikt!!
Ska till studievägledaren imorgon för att diskutera om hur jag ska komma tillbaka till skolan, så då kanske jag kan kolla lite mer.
Blev bara så glad, då jag kom en så bra idé som kanske kommer få mig att klara av skolan!!!

Hittade ett kort



Var bara tvungen att lägga in det, eftersom jag skrattade då jag såg det.
Gör det varje gång!!
Förra sommaren på dundermarknan i da Strömsund.

Anonym

Idag har det skrivit någon till mig som är anonym.
Ville bara tacka och skriva att om fler mått dåligt, lite eller mycket, länge eller kort får ni mer än gärna skriva.
Hitta på ett alias eller skriv som anonym, för det hjälper väldigt mycket att få prata med andra.
Om ni fortfarande mår dåligt så kan vi ju stötta varandra och om ni mår bra, ja då kanske ni är snälla och delar med er av lite hopp till mig!!

Så var inte rädd för att skriva, ni behöver inte avslöja vilka ni är!!

Jobbat med mig själv idag

Imorse när jag vaknade var ångesten överväldigande.
Fick iaf komma på akutpsyk och hon sa att jag kan komma/ringa varje dag om det behövs.
Det tar faktiskt bort rädslan för ångesten lite, då jag känner att jag inte faller fritt.
Fick sen några ångestdämpande tabletter som jag ska ta i nödfall.
För jag kan ju inte vara på psyket dygnet runt.

Iallafall fick jag äntligen prata om min direkta ångest, det problem jag har just nu.
Jag orkar inte linda in saker längre, för skäms jag så får jag ingen hjälp och då har samtalet inte gjort nån nytta.
Och jag får komma imorgon igen om det behövs.

Så idag har jag faktiskt ätit lunch, sen har jag suttit ända sen jag gick därifrån på bibblan.
Lånat böcker om behandling och så, försöker lära mig mer om det här.
Och det är så skönt att känna igen sig i det dom skriver.

Så idag blev det en annan dag, trots ångestfylld morgon.
Imorgon är en annan dag, men jag vet ju att jag inte är lämnad i min ensamhet nu.
Fick även hem sjukskrivningspapperen idag och nu ska jag bara lista ut var alla ska.
Någon som vet?

Ha en bra dag och jag hoppas att jag snart kan skriva något roligt på min blogg.
Börjar säkert bli lite uttröttande för er(OCH MIG), men det är renande på något sätt.
Egentligen skriver jag typ två jättelånga inlägg och sparar som utkast, innan jag skriver ett sista och publicerar.
Men båda och behövs!!


Varför har jag inte

Varför har jag inte varit ärlig tidigare om hur jag mår till alla?
Då kanske jag inte hade grävt ner mig lika djupt.
Är ju lätt att vara efterklok..

Live your life

Idag har jag inte gjort nån nytta.
Men jag tänker itne må dåligt över det, för inget har funkat.
Så har suttit här och tänkt och skrivit mycket.
Ibland funkar det lite.
Mår långt ifrån bra, men lite musik och att skriva dagbok kan ibland vara medicin med.
Därför mitt ständiga bloggande idag.

Lägger in en av mina nya favoritlåtar
http://www.youtube.com/watch?v=L6UB3LzMC3Y
Rihanna är nog en av dom bästa, tycker jag!!
Och vacker som få är denna kvinna.


Blir sugen på att dansa då jag hör den.
Vill gå ut och ha roligt, men jag får bara tusenfalt mer ångest dagen efter då.
Mår sämre av att dricka alkohol, då jag redan mår dåligt.
Men det är så skönt att slippa alla tankar för en kväll, sådär lagomt avdomnad och bekymmersfri.
Som om jag vore som vilken annan normal person som helst!!

Har ventilerat lite

Det hjälper att prata med andra som inte heller mår så bra.
Man är inte ensam i världen.
Jag uppskattar alla som hör av sig, men har du aldrig mått som jag gör kan dina ord inte hjälpa mig bli frisk.
Bara bli lite tryggare, då jag vet att jag har er!!
Så alla behövs ju, fast på olika sätt.

Ska nog försöka hitta fler lite likasinnade, då jag inte kan bomdardera psykets telefon tio ggr om dan.
Nu tror jag kanske att jag snart kommer lyckas få ner nåt i magen med.
Måste iallafall dricka något.

Ma höres!

Inget fungerar längre

Sitter här, igen.
Har varit ute på en kort promenad.
Var tvungen att gå hem, har inga krafter.
Har inte ätit och druckit nåt alls idag och jag håller på kvävas.
Det är som en snara runt halsen ständigt.
Vart ska man ta vägen egentligen?
Sitter och försöker hitta sidor där det finns likasinnade, men hittar inga där.
Kan inte ringa på psyket igen, för de säger bara gå ut och gå.
Det funkar inte längre.
Inget funkar.
Hur länge ska man stå ut egentligen?

Hur ska man förmå sig att äta då det inte finns nån matlust och det knyter sig i magen?
Knuten är verkligen hård, för jag håller på kräkas ibland där den irriterar i halsen.
Hur ska jag kunna leva på luft?
Hur länge kommer det dröja innan jag blir uttorkad?
Igår grät jag länge, länge och sen kändes det lite bättre.
Men sen övergår det i nån slags melankoli med inslag av andnöd och ångest.
Jag vet inte, jag vet verkligen inget längre.
Står inte med fötterna på jorden längre, svävar omkring i vakuum.

Detta brev skulle man inte vilja hitta!

En pappa letade efter sin dotter och fann ett brev på hennes säng.
Med värsta föraningar läste han brevet med darrande hand.



Kära Mamma och Pappa,
Jag är väldigt ledsen att behöva säga detta men jag har lämnat er och stuckit iväg med min nya pojkvän.
Jag har funnit den sanna kärleken och han är helt underbar - speciellt hans söta piercingar, ärr, snygga tatueringar och hans stora motorcykel!
Men det är inte bara det - Jag och Ahmed ska också ha barn, jag är redan i fjärde månaden.
Vi kommer att bli lyckliga i hans husvagn i skogen, och han säger att han vill ha fler barn med mig.
Jag har också förstått att marijuana inte alls är farligt (snarare tvärt om eftersom det även används inom sjukvården).

Vi odlar det i gläntan bakom husvagnen till oss själva och till hans vänner. I gengäld får vi från dem hur mycket ecstasy och andra piller som helst.
Vi hoppas dock att medicinforskningen snart hittar ett botmedel mot AIDS så att Ahmed kan bli bättre - han är värd det.

Ni behöver inte ora er för pengar - Ahmeds vänner, Andrej och mr Stanislav är i filmbranschen och har ordnat så att jag ska bli skådespelare!!!
Det är visst väldigt bra betalt, 500 kr per tagning och jag får ytterligare 500 om det medverkar fler än tre män i samma scen, och ytterligare 1000 kr om det medverkar djur (och jag som ju älskar djur, det kan knappast bli bättre!).
Oroa dig inte Mamma - jag är 15 år gammal och kan faktiskt ta vara på mig själv.
Nån gång så kommer jag och hälsar på er så att ni kan få träffa era barnbarn.


Puss Puss Emma



P.S
Pappa, detta var inte sant - jag är faktiskt bara över hos Sandra och kollar på TV. Jag ville bara få dig uppmärksam på att det finns värre saker än, som du uttrycker det,
- ATT SVERIGE FÖRLORAR PÅ SATANS STRAFFAR!!!

Är du godtrogen eller cynisk?

När jag var liten sa jämt min mamma att jag var alldeles för godtrogen.
Jag såg aldrig det dåliga i nån människa utan det som var bra.
Jag har blivit äldre nu och ser visst dåliga saker i andra, men det är nog inte det jag sätter fokus på.
För jag tror inte på ondska.
Okej, vissa människor verkar vara rakt igenom onda men jag tror ändå det beror på en psykisk störning eller något inlärt beteende från barndomen. Något gick fel helt enkelt.
I övrigt så tycker inte jag en människa definieras av sina handlingar, eftersom det är skillnad på att göra dåliga saker och vara en dålig person.
För de flesta har nog något gott inom sig.
T.ex. så kan en brottsling som gjort de värsta saker säkert vara väldigt kärleksfull mot sin familj.
Då är man inte ond rak igenom.

Men om en människa(helst i ung ålder) gör väldigt gumma grejer så är det lätt att definiera dem som dålia personer.
Detta får i sin tur denna människan att definiera sig själv som en ond person och utföra ännu mer dåliga saker, för så gör en dålig människa.
Jag tror det är svårare att vara elak mot någon som är snäll och försöker hjälpa en.
Visst, de som redan är för långt inne i spiralen drar nytta av oss godtrogna.
Och man kan inte stå ut med vad som helst.
Men jag ser hellre det goda i människor, än det onda.

Antagligen kanske därför jag så ofta blir besviken med.
För jag tror att bara man är snäll så kommer deras goda sida fram.
Och så är det ju inte alltid.
Tyvärr blir man istället trampad på rätt ofta då.
Man ska vara egoistisk.

Men jag vill vara godtrogen, jag vill inte vara cynisk.
Istället måste jag tuffa till mig lite och om någon sviker min godtrogenhet och gör en massa dåliga saker, ja då tappar de min respekt med tillslut.
Och har de gjort det, är det svårt att få tillbaka den.
Men om jag är beredd på att bli överkörd, kanske jag inte blir lika besviken.
Sen så måste jag lära mig att säga ifrån.
Istället trycker jag allt inåt, eftersom jag inte vill såra någon annan.
Kan vara minsta småsak.
Men jag måste nog börja med det, för det är oerhört skadligt för en själv att aldrig säga till någon vad man tycker.
Vad gör det egentligen om jag inte alltid är snäll?
Kommer jag må sämre av det?
Nej, tvärtom tror jag.

Hur som helst,  det kanske krävs en blandning av dem båda?
Vad tycker ni?
Hur är ni, om man nu ska dra det till ytterligheter.
Är ni godtrogna eller cyniska?
Och hur mår ni av att vara på det ena eller andra sättet?
Jag hoppas många svarar, kan bli som en liten undersökning som ni ställer upp på för min skull.
Så jag kan utvärdera vad som är bäst för att må bäst.
Nu fårni gnugga tankeknölarna lite, för min skull!!

Snabb i vändningarna

Igår började jag må dåligt igen.
Och det är det som är det jobbiga, att då kommer det igen med dunder och brak.
Stod och lagade mat och den blev aldrig smakad av, blev inte ens klar.
Och barnen blir så rädda och jag försöker säga att det itne är ders fel, men vad hjälper det.
De får bevittna något jag är rädd kommer sätta djupa spår i deras små barnahjärtan och då gör det ännu ondare i mitt mammahjärta. För jag kan verkligen inte lugna ner mig. Det är så fel, en 3-åringen ska inte behöva trösta sin mamma.
Men jag är ju naturligtvis inte såhär hela tiden, kan ju hålla tillbaka en del men inte när det kommer pang bom, från bar himmel och jag står helt oförberedd.

Jag hade två "normala" dagar då jag fick känna lättnad och sann glädje.
Jag vet inte vad jag gör snart, det känns bara nattsvart alltihop.
Har sovit väldigt lite inatt, bara blundat och vaknat om och om och om igen.
Har inte fått mitt frikort heller än, så det det känns verkligen inte som om jag har råd att punga ut 300:- ännu en gång den här månaden på akut psykvård.
Frustrerande, har ju egentligen frikort men fick fakturor eftersom det inte gick att betala med kort de här veckorna.
Så därför så har jag inte betalt dem än, men hade jag gjort det hade jag kunnat få kortet utskrivit då de ser inbetalningarna.
Jaja, det är bara att finnas då.
Som sagt, man kan aldrig rymma från sig själv!!


VARNING: Mata inte ankorna & gässen

Jag matade ankorna och gässen idag, med en brödbit.
Det räckte inte, vilket resulterade att gässen började springa efter mig.
Jag hann undan, men vågade inte gå förbi igen.
Man ska nog ha så det räcker till alla!!

Nu ska jag gå ut med sessorna.
Idag beställde jag en kjol och en köänning från Gina Tricot, som har öppnat en webbshop!!
Gratis frakt var det med, så då det blev inget extra förutom summan för kläderna.

Kvällen ikväll

Ikväll ska jag ta barnen, för Micke ska ut.
Jag tror jag ska ta och äta tacos med barna.
Så vi ska gå o handla lite godis och jag ska handla några praliner tror jag!


Sen ska jag dricka ett glas rödvin ikväll och bara mysa och uppskatta mitt välmående!



Nu blir det en promenad i solen och frosten:)

Jordbävning igår

Igår när jag satt och tittade på tv började det skaka och skallra lite försiktigt i rutorna och jag trodde att nu kommer det en komet och vi dör allihop(Typiskt mig).
Sen blev det inte värre och efter en kort stund så slutade det.
Så då tänkte jag det logiska, att vad konstigt att det kör förbi en stor lastbil här precis utanför huset. Men det kändes inte som det var en lastbil egentligen8den ryms inte ens utanför mitt hus).
Nu läser jag att det var en jordbävning, hade jag inte ens i tankarna. Fler skriver att de trodde samma sak som mig.
Coolt, min första jordbävning;)

Läs om det här:
http://vk.se/Article.jsp?article=224094

Sömnig

Har nyss ätit en brakmiddag, med klyftpotatiis, kyckling, cremefraiche-sås och spenatsallad.
Och jag har nog inte ätit så mycket på hela veckan som jag nyss åt.
Så tror ni jag blev trött?
Min kropp är på starving-mode.
Snacka om att jag kommer gå upp alla kilon och mer därtill säkert, nu när jag fått tillbaka matlusten.
Fast jag orkar inte riktigt bry mig, eftersom jag är så jävla glad att jag kan äta igen!!
Nu hoppas jag bara min kropp snart hänger med mitt humör.
Den har helt kajkat ihop. Bl.a. har jag fått en grym kramp i matstrupen som enligt farbror(eller tant egentligen) DR:n kommer av stress.
Det känns som om den ska vända sig ut och in, typ.

Sen har jag städat min lägenhet idag.
Nu luktar det inte som nån dött därinne längre.
Det är beboeligt igen:-)

När jag städade hade jag mycket tid med tankarna.
Jag tänkte återigen på hur vi bemöter människor som av olika skäl befinner sig i sorg.
Tänkte på frågan "Hur mår du?"
En artighetsfras, som man förväntas svara "Jag mår bra, själv då?" på.
Okej, man kanske inte börjar säga till nån på ICA att det är skit.
Men till ens nära borde man kunna det, för man mår så jävla mycket bättre om man får dela sorgen med nån.
T.ex. om nån dött, så beklaga hellre sorgen än ta omvägen.
Vad är man rädd för?
Att personen i fråga ska bli ledsen?
För ledsen är den ju iallafall, kanske bara är skönare att veta att nån bryr sig och om det kommer en tår, ja vad skönt att slippa bära den ensam.


Fast alla är ju olika, men medmänsklighet är något vi borde slösa med tycker jag.
Och om nu den här personen på ICA svarar skit, ja då skulle jag gissa på att den personen mår väldigt dåligt.
Eftersom hon säger det till dig, på ICA, måste hon vara väldigt ensam i sin sorg.
Så är det inte då en väldigt liten gest att dela sitt öra tillhenne?
Sen att man kanske inte har tid att stå en timme förstår jag, men då kan man ju ursäkta sig och vara ärlig och säga att man har bråttom.
För tänk vad mycket denna gest av medmänsklighet säkert betyder för den enskilda personen.
Nåt jag tänkte på bara(Hoppas det inte gör nåt att jag lånade ditt exempel Elisabeth!!).

Sen har jag kommit på varför jag skriver så personliga saker på min blogg om mig själv.
Det är för att jag vill hjälpa till att visa att det är okej att visa sitt rätta jag.
Jag förstår att man inte orkar läsa om tråkigheter jämt, men ingen är perfekt.
Sen att man kanske inte vill dela det med alla är ju en sak, men jag vill inte upprätthålla en idyll som jag så tydligt inte lever i.
För då tror man ju absolut man är ensam i världen.
Om en enda person som känner som jag läser om mitt liv, ja då kanske jag har hjälpt en att orka söka hjälp och fått den personen att känna sig lite mindre ensam.
Mitt mål i livet är inte att verka perfekt, det är att leva mitt liv och en stor mening av det är för mig att försöka göra nån skillnad i världen. I stort eller smått!!


Nu ska jag jäsa en stund till, sen plocka undan det sista.
Senare blir det kladdkaka:-)

"Efter regn kommer solsken"

Jag närmar mig mer och mer att vara mig själv igen.
Vågar man säga så? (Ta i trä)
Nog för att jag från början var ett ganska blankt blad i behov av förbättring.
Men jag har släppt en stor del av tankarna, men man vet aldrig när de kommer tillbaka.
Men den djupaste, rivande och kalla "dygnet-runt" ångesten har lämnat mig.
Det tog 4 veckor, ganska precis(Känns som 4 månader).
Tiden går så otroligt långsamt då man mår dåligt.
Man har inget hum om tid och rum och vet inte vilken dag det är eller nånting.
Man lever i ett vakuum.

Men nu är det dags att plocka ihop resterna och sen börja från ruta ett igen.
Jag har det jag gör, men som sagt: "En drake reser sig alltig i motvind"
Tack Lenita, för de orden kommer för alltid finnas med mig från och med nu!!
Det kommer vara mitt mantra:-)



Det jag kan säga som är positivt om mig själv, är att min ångest har fått mig att behöva kämpa med livet så länge.
Det har gjort mig till en otrroligt stark människa som har blivit tvungen att definiera vad som är viktigt och jag har fått tänka på stora frågan "Vad har livet för mening" en miljard gånger.
Jag har insikt i saker som många i min ålder aldrig ens behövt tänka över.
Jag är långt ifrån klar som människa, men jag har en djup insikt i vad som betyder något och inte för mig.
Sen så är det ju även tyvärr ångesten som sätter käppar i hjulen för mig.
Men jag jobbar på det med.
"It´s a work in progress"

Ha en fin helg!




Patrik 1,5

Är riktigt sugen att se denna filmen.



Göran och Sven adopterar Göran och Sven har blivit godkända för adoption.
Problemet är att det saknas givarländer som accepterar homosexuella föräldrar.
En dag öppnar sig en möjlighet att få adoptera ett svenskt föräldralöst barn, "Patrik 1,5".
Men när Patrik anländer visar han sig vara någon annan än den de trott.
Ett kommatecken har hamnat fel i byråkratin och in kliver en femtonårig homofob med kriminellt förflutet.



Angående adoption så fick jag veta när jag jobbade på Gyn/BB i sommar att man endast får stå i en kö då man ansöker om adoption. Den utländska eller den svenska.
Och eftersom det sällan kommer något svenskt barn som adopteras bort så väljer få den svenska kön.
Iallafall(poängen) så sa de på BB att i år hade två-tre barn fötts i Umeå vars föräldrar önskade adoptera bort barnen.
Men eftersom det är osäkert att stå i den svenska kön fanns inga adoptivföräldrar.
Dessa barn måste ju alltså hamnat hos fosterföräldrar.
Är ju helt knäppt, varför kan man ej stå i båda?
Jaja, jag är ju inte insatt i adoptionsreglerna, men tycker att eftersom det finns så mycket föräldralösa barn så borde det vara lite enklare att adoptera?
På något sätt borde man väl kunna lätta lite på reglerna?
Men som sagt, är inte insatt...


It värker

Idag har det varit kallt och regnigt.
Jag skulle ut, men det blev svårt.
Utan mat i magen och sömnbrist var det inte tipp-topp.
Tillslut tog jag mig ut på en timmes promenad.
Men eftersom jag suttit för mycket på arslet idag och det kalla vädret, värkte hela kroppen då jag kom hem.



Känns så trist, men jag ser det positiva.
Idag har ju utfört två saker som gav mig mycket glädje och var bevis på att det går framåt.

Idag lärde sig Noelle ännu ett ord: "Bompa".
De kommer nu, lillgumman min.
Sen har vi varit på bibblan och lånat böcker och filmer.



Det är gratis och de har en massa roliga böcker och filmer att välja bland.
Man blir lite less att läsa samma böcker om och om och om igen:-)

Sen har vi varit hos Alva och lekt en stund.
De var helt slut nu då vi kom hem.
Imorgon måste jag röja det sista av kaoset hemma.




Julmys

Jag börjar längta till julen.
Pynta, baka och tända ljus i mörkret!
Jag har beställt lite nya julgardiner från Jotex.





Jag gillar svart, men skulle aldrig köpa det till julgardiner.
Jag vill ha tomtar och rött och vitt, men glitter och julebockar!!
En traditionell jul, men visst i kanske något modernare version.
Men jag gillar traditioner, det är mysfaktor i det.
Bara jag sätter upp min ljuskrona kan jag börja tända den och känna doften av stearin!

Livets Ironi

-Vakna med barnen
-Frukost
-Iväg med dem på dagis
-1 timmes promenad
-Frukt
-Göra nån nytta
-Lunch
-1 timmes promenad
-Frukt
-Hämta barnen
-Hem och leka
-Laga mat & äta middag
-Göra nåt givande, kanske baka bröd?
-Sova

Jag behöver struktur, som ett barn.



Då mina största uppgifter är att äta och gå promenader.
Tänk, att man aldrig är nöjd?
När man äter, skiter och sover utan att behöva tänka på det.
Ja, förutom att man kanske tänker att man borde äta mindre.
Fettmani.
Till att uppskatta de gånger man numera har matlust?
Ja, livet är väldigt underligt...
Och just nu är mitt liv på dagisnivå.
Alltså, jag har ett dagisbarns kapacitet - Sort of speak!
Jo, sen har jag en till uppgift, att sätta ord på mina känslor.
BUSY BUSY... På allvar!

För er som faktiskt äter, skiter och sover, utan att tänka på det nämnvärt mycket, för er låter det säkert som om jag vore som vilken dagdrivare som helst.
Men för mig, så är dessa uppgifter mer än nog.
Tror vissa borde tänka på det, då de ser nån "lat dagdrivare" och uttalar sig.
Man måste ha varit där, för att kunna förstå det!
För man måste aktivt göra något, för att börja må bättre.
Och det gör jag, men för er lyckligt lottade människor ser det säkert ut som jag gör ingenting.
Eftersom ni gör samma sak utan att blinka.
Förstår ni??:-)


Jo, jag har upplevt några stunder av vardaglig lycka.
Solen i ansiktet, den rena luften och framförallt en sak som får mig att le, det är ankdammen där jag tar mina promenader ibland. Ska nog ta med mig bröd imorgon och mata dem!!



<over and out>

Fina ord

Idag fick jag fina ord skrivna till mig.
"En drake lyfter alltid i motvind"


Det var från min kära moster/faster Lenita.
Det gjorde mig glad!!

Senare delen av dagen har varit bättre.
Har tagit två långpromenader idag och sen var jag en sväng på skolan och träffade klassen i några minuter!!
Nu lagar jag mat och sen ska vi leka med Alva.
Sen så har vi gått en sväng jag och barnen. Är väldigt uppfriskande att vara utomhus, helst när det varit sol som dessa dagar!!

Ny dag, nya tag

Räckte med att vakna.. dagen kommer bli lång!!
Hoppas jag får veta nåt förnuftigt idag.
Jag vet att jag talar i gåtor.
Jag mår för dåligt för att vara tyst om det, men skäms för mycket för att vidareutveckla det.
Jag skäms väl iofs egentligen inte för att jag mår dåligt, men vet ju inte riktigt om vilka som läser min blogg.
Men jag är så liten, så liten i världen just nu.
Vart ska man ta vägen?
Man kan ju aldrig rymma från sig själv...

Jaja, hoppas ni som läser får en bra dag iallafall!!!

Nya ord

Nollis la Bollis har varit seg på att lära sig ord.
Hon har mest sagt "Uh Uh" i sitt liv.
Mamma betyder diverse grejer och pappa, ja det är väl pappa.
Men nu så har hon sagt bäppe(äpple), Jaja(Alva) lölö(Nån konstigt uttal som ej går beskriva= hailey).
Sen hör man att hon försöker härma en massa ord, som ej blir så mycket men man hör att hon använder rätt betoning när hon försöker härmas.
Vill att hon ska lära sig mer ord, för det kändes som om en del av frustrationen försvann för hailey då hon lärde sig att uttrycka sig.
Man ser ju att hon fattar det mesta man säger till henne och vi förstår ju rätt mycket med av vad hon menar.
Men en hel del missar man ju, då hon inte kan säga vad hon vill.

Men gud vad jag älskar mina ungar.
De är så fina och jag är ju inte världens bästa mamma nu som sagt.
Men jag berättar för dem allt(ja, fast på ett speciellt sätt förstås) jag kan, för att de inte ska ta på sig skulden över mitt beteende som jag har just nu.
Och det var tydligen en bra sak, då barn faktiskt lätt tar på sig skulden för sina föräldrars beteende om man inte säger som det är. För inget undgår barnen, även om man tror man kan lura dem.
De är smarta de små rackarna;-) Helst mina barn, bara för att de är mina såklart. Som alla mammor tycker!




Nä, sov gott allihopa(alla 50-60 st som läser min lilla blogg, haha)

Bra dag

Dålig kväll.
På nåt sätt är det bättre om det är tvärt om, för då får man sova.
Sen har jag fått ont i halsen också, så sömn skulle vara ett plus i kanten!!
Imorgon är det en ny dag, nya tag.

Jo, jag såg att Hailey och Noelle har fått en liten tremänning.
Macke, min kusin, och hans Marie har fått en liten tjej som redan har fått namnet Lovisa.
Hon var en liten skönhet.
Så roligt med barnalycka!!!






Bilder av Anne Geddes. Hon tar underbara babybilder!



Idag

Måste jag börja styra upp mitt liv.
Fast man bör inte tänka för stort, för då faller jag oftast pladask med näsan i backen.
Har nyss ätit frulle och ska sen ut på promenad.
Måste sen städa, min lägenhet ser ut som andra världskriget.
Imorgon ska jag gå och hälsa på en kompis.
En kompis som är rätt lik mig, fast han är äldre och mer vis;-)



Så kanske man får höra något klokt man kan lägga på minnet!!

Kram på er alla

Fördriva tiden

Den senaste tiden har ju varit tung.
Så jag har delvis fördrivit tiden med att läsa roliga historier och kolla på komedier.
Så här bjussar jag på några av dem jag hittat:








En man och hans fru är ut och kör med bilen och blir stoppad av en polis.
Då uppkommer denna konversation:
Mannen: "Vad är problemet, konstapeln?"
Polisen: "Du körde i minst 75 på en 50-väg."
Mannen: "Nejnej, jag körde i 60."
Frun: "Åh, Harry. Du körde i 80." (Mannen blänger på sin fru.)
Polisen: "Du får också böter för ditt trasiga stoppljus."
Mannen: "Trasigt stoppljus? Det visste jag ingenting om!"
Frun: "Åh, Harry. Du har vetat om det i veckor." (Mannen blänger på sin fru.)
Polisen: "Jag kommer också ge er böter för att ni inte använder ert säkerhetsbälte."
Mannen: "Åh, jag tog precis av mig det då ni kom gående mot bilen."
Frun: "Åh, Harry. Du använder aldrig säkerhetsbälte."
Då vänder sig mannen mot sin fru och skriker: "Håll käften!"
Polisen vänder sig till frun och frågar: "Skriker din man alltid till dig på det viset?"
Frun svarar: "Nej, bara då han är full."








"Kvinnor består av äggstockar och så tänker de mer."

SIRI 6 ÅR
"Mannen slutar aldrig att göra celler, men han kommer i en sorts ålder han också. Den kallas panikåldern."
STINA 9 ÅR







Sonen frågar sin far.


Sonen frågar sin far.
Pappa, jag har glömt vad det heter.
Vad heter det när två människor ligger ovanpå varandra ?
Pappan (något generad): öööhhh.... Älska ??
Sonen: Nej nej.. Det heter något annat.
Pappan(något mer generad): Öööhhhhh Gänga??
Sonen: Nej nej
Pappan (illröd i ansiktet): Nuppa ??
Sonen: Nej ! Men nu kom jag på det! Våningssäng heter det.



Det var en gång en perfekt man

Det var en gång en perfekt man och en perfekt kvinna som möttes.
Efter att under en tid haft ett perfekt förhållande, gifte de sig med varandra.
Bröllopet var perfekt.
 Deras liv tillsammans var givetvis perfekt.
En blåsig och kall julafton var detta perfekta par ute och åkte i sin perfekta bil längs en enslig och krokig väg.
De lade då märke till en man vid sidan av vägen som var strandsatt.
Eftersom de var ett perfekt par så stannade de naturligtvis för att hjälpa till.
Mannen vid vägkanten var jultomten med en stor säck full av julklappar.
Det perfekta paret önskade naturligtvis inte att alla barn skulle bli besvikna på julafton, så de plockade upp jultomten och lastade alla julklapparna i bilen.
Snart var de åter på väg med tomten och alla julklapparna i bilen.
Tyvärr blev vädret bara sämre så de råkade ut för en våldsam krock.
Tråkigt nog överlevde bara en av dem.

FRÅGA: Vem överlevde?

 (scrolla ned)















































(Ja, ännu längre ned!)



























































Svar: Det var den perfekta kvinnan som överlevde!
Hon var den enda som existerade i verkligheten.
Alla vet ju, att jultomten inte finns och att det inte heller finns några perfekta män.
Är du kvinna så sluta läsa här. Är du man kan du gott fortsätta läsa

(scrolla igen!)























































(Fortsätt bara.)



























































Om det inte finns någon tomte och inte heller några perfekta män, så måste det varit kvinnan som körde bilen.
Detta förklarar varför bilen krockade...!
Om du mot all förmodan skulle vara kvinna och läser detta, så bevisar det bara ytterligare en sak: Kvinnor lyssnar aldrig! Det var ju bara män som skulle läsa det här!!!!!

Och ännu en underbar människa

Det är Micke.
Han och jag har haft vår tid av osämja och ilska och bråk(jag vet att jag skrivit det förut).
Men när vi flyttade isär löste vi våra problem och insåg att vi måste hjälpa varandra.
Tyvärr så behöver inte denna människan särskilt mycket hjälp, så det har väl blivit mycket åt det andra hållet.
Och anledningen till att jag skriver detta inlägg är att idag, så följde Micke återigen med mig till läkaren.
Och när jag kom ut över en timme efteråt, så fick jag veta att han satt på parkeringen och väntade.
Han gör allt han kan för att finnas här för mig, när jag inte mår bra.

Så ett STORT TACK till dig med, bara för att du finns!!!


En vän som dig

Kände bara att jag ville skriva om Karro, som är den absolut mest omtänksamma vännen jag har.
Hon finns alltid där för mig, ALLTID!
Hon ringer oftare när jag är nere, då jag verkligen behöver det.
Hon lyssnar på riktigt, utan att börja prata om sig själv.
Hon är ärlig om att hon inte förstår vad jag går igenom, men räds inte för det ändå.
När jag gick i högstadiet så var hon ärlig mot mina föräldrar om mina problem, trots att vi blev ovänner och jag hatade henne.
Men när det gick över och helst när jag blev äldre insåg jag att hon var inte världens elakaste kompis, utan den bästa.
Hon lät som trettonåring, mitt välmående gå före vår vänskap(eller hur man ska uttrycka det).
Men i och för sig så var hon redan då, som nu, väldigt duktig och ansvarsfull:-)
Och är det något hon kan så är det att visa kärlek och ösa godhet och beröm över en!

Så därför så skriver jag detta.
Eftersom att den som får en vän som henne, aldrig kommer att hitta en bättre!!
Hon är en av de finaste människorna som vandrar i ett par skor och detta inlägg är bara ett STORT TACK till henne!
Tack för att du finns!!!



Äntligen hittade jag rätt

Idag hittade jag äntligen åt rätt person.
Som lyssnade och inte bara pratade hela tiden.
Och nu slipper jag åtminstone för ett par-tre veckor, en oro.
Oron för framtiden.
Det är åtminstone ett mindre problem nu!!

Jag skulle bara vilja kasta ett helt fång med rosor över min lärare som är den som hjälpt mig att stå på mig!!!



Lägger in ett kort som visar mig då jag senast hade riktigt roligt, eftersom jag var omringad med de som betyder så mycket men som jag träffar för sällan:-(




Och jag och min lilla Hailey från sommaren -06 då jag var lycklig en hel sommar!!
(Och det ser man på bilden)



Storstadsbo?

Har tänkt på det här med att bo i stor stad egentligen.
Är det för mig?
Ja, jag vill ju jobba på sjukhus och i framtiden på en förlossning.
Jag vill kunna ha vissa saker tillgängliga, såsom träning.
Men vad är det egentligen mer jag vill ha?
Jag springer inte så ofta på stan och jag äter sällan ute eller fikar ute.

Jag trivs inte på för små ställen.
men jag saknar friden, gemenskapen och att det inte är så jäkla bökigt att ta sig nånstans.
Att man kan köpa hus utan att ruinera sig och ha nära till naturen.
Jag uppskattar verkligen att kunna plocka bär och fiska rakt bakom knuten.
Även om det det inte var nåt jag gjorde mycket förr.
Men jag är ju egentligen en hemma människa, det är ju enstaka gånger man går ut och festar på krogen också.
Jag skulle kanske inte behöva IKSu, eftersom det tar sån tid att ta sig dit.
Så man har ju egentligen mer tid och då kan man ju springa och träna hemma.

Jag vet inte, bara nåt jag tänkte på.
Men jag är ju ung och jag har ju inte börjat leva så stort än.
Men visst vore det väl skönt med nåt mellanting!
Men en sak i taget!!

Ikväll ska vi på bio, det blir nog roligt.
Och sen har vi ätit pizza idag. Jag höll på spy.
Har väl inte precis ätit bautaportioner på sista tiden, så en halv pizza satt där den(inte) skulle.
Jag köpte iallafall fina praliner för 24kr/hg, men hellre lite extra gott än mycket halvgott...
Vi ska se Stepbrothers, den är nog rolig tror jag!


I "Step Brothers" spelar Will Ferrell och John C Reilly två bortskämda killar som båda växt upp med en ensamstående förälder. Killarnas vanor och ovanor sätts på prov när deras respektive föräldrar blir tillsammans och beslutar sig för att gifta sig.

Idag har jag gjort det jag hela veckan gruvat inför. Gick ju, men det var jobbigt.
Sitter nu hos Micke och hans föräldrar är här.
Så nu ska jag sluta nörda framför datorn.

FAN

Nu lägger jag ner, jag gör mig ju ändå inte hörd.
Mötet med läkaren idag gick åt skogen och jag tycks inte göra mig förstådd.
Så nu tänker jag svära ut alla svordomar jag hört tyst i mitt huvud och sen får jag väl fortsätta med: I N G E N T I N G!!!
FAN FAN FAN!

Ja, jag svarar inte när nån ringer nu och kommer inte börja i första taget.
Jag orkar inte prata med nån, tänkte så ni vet.
Så ni kan sluta ringa.
Skicka ett sms om ni vill nåt viktigt, annars kan ni låta mig va ifred eftersom jag ändå inte har nån energi över för att ljuga för nån. Som jag gör annars.

Regn & Rusk

Tittade ut imorse och fick se en grå himmel med regn.
Usch, de gillar jag inte.
Jag har inga regnbyxor heller, bara min HellyHansen jacka.
Hoppas det lugnar sig lite, för jag måste gå vid halvtolv idag för att hinna till  Universitetet.
För gå tänker jag göra ändå, det är ett löfte till mig själv jag inte får bryta!



Imorse drömde jag att jag hade en hiss ner till nån alternativ värld. Men det var hemligt, bara vissa visste om det.
Sen drömde jag om Tina, min gamla gymnasiekompis. Självklart visste den tokan om det, för vi var ju tvungen att utforska den:-)
Tror jag drömt det förut, brukar ha återkommande drömmar.
När jag var liten drömde jag ofta mardrömmar, men inte så ofta nu.
Går i perioder, men nu drömmer jag rätt fantasirikt.
Jag har livlig fantasi och ett starkt känsloliv.

Som min lärare sa till mig, jag suger upp sinnesstämningar väldigt lätt.
Och det är sant.
Det kan vara jobbigt, men om jag får säga det själv så är det det som driver mig till att vilja hjälpa andra.
Trots att jag bara varit student eller jobbat som undersköterska för första gången i sommar, så är jag stolt över mig själv.
Personer i min väg som varit döende, har jag gått in till och funnits till för även fast jag har en oerhört stor rädsla för döden.
Jag ar blivit bättre på att släppa det tunga i situationer som egentligen inte är mina egna känslor, men trots att jag har svårt för det skulla jag inte kunna låta en människa som söker efter en hand låtas lämnas för sig själv.



Jag skriver inte detta för att skryta, utan för att jag är stolt över mig själv i vissa situationer.
Och detta är det jag nog är mest stolt över!!
För man kan inte göra fel, genom att våga finnas där. Det säger mer än tusen ord!!
Man ska aldrig vara rädd för att finnas till för en människa i sorg, för det är då man behövs som mest!!
Jag bemöter hellre svåra frågor, genom att säga att jag inte vet svaret än att stå utanför och slippa dessa obekväma frågor och inte göra nåt.
Och dessa människor har gett mig så mycket, jag har blivit inbjudna i deras liv och fått höra deras livshistorier och de har jag har lärt mig mycket av dem som jag tagit till mig.
Så ni som läser de här och vet att även ni gör det(behöver ju inte vara döende patienter, utan människor i kris i allmänhet), er vill jag ge en stor eloge!



Och så var det med den saken. Dagens djupa tankar;-)



Hallåj

Nu är det andra ljud i skällan. Eller hur var det man sa?

Idag har varit en rätt okej dag.
Har fortfarande inte tagit tag i allt, men jag satsar på fredag helt enkelt.
Sitter just nu hos Micke och lånar datorn för att använda min internetbank.
Sen ska jag snylta lite fika innan jag går hem tror jag.
Laddade hem en ny film idag som jag tänkte vi skulle kolla på, men han verkar ha somnat uppe hos Hailey.
Lite jobbigt, jag gick hit idag efter att de lagt sig. Och jag hörde Haileys röst, men kunde inte säga godnatt:-(
Vore svårare och somna om man kommer och klampar in mitt i godnattsagan!

Idag har jag tagit en lång promenad i solen, det var så härligt.
Gjorde till o med ett ärende till banken. Yey:-)
Sen har jag suttit och knåpat klart mitt lilla tittskåp, det gäller att hålla sig sysselsatt.
Det blev rätt fult, men fint ändå eftersom jag gjort det själv.
Skulle dock aldrig sätta upp det på min egen vägg, haha!!
Får väl ge bort det till nån goding, som uppskattar hemgjorda saker.
So watch out om din födelsedag är i antågande!!!

Nu ska jag fixa filmen, har sett den själv en gång med inte Micke.
Och han ville se den förut och så såg jag den själv på bio.
Och eftersom han är så snäll med mig tänkte jag överraska honom med den, även om han inte vill:-P

Goder Kväll på er!

Jag kommer aldrig



sluta kämpa för eran skull.
Jag kommer aldrig sluta krama er.
Jag kommer aldrig sluta pussa er.
 Jag kommer aldrig sluta berätta hur mycket jag älskar er.
Jag kommer aldrig sluta vara ärlig emot er.
Jag kommer aldrig sluta fascinerad av era fantastiska egenskaper.
Jag kommer inte alltid vara den bästa mamman, trots att jag försöker mest av alla.
Men jag kommer alltid vara den som visar min kärlek mest.
Ni är de underbaraste jag har och jag ångrar inte för en sekund för att jag satte er till världen.
Utan er hade jag inte haft nån kämpaglöd, det är er jag andas för!!

Konfrontation

Idag måste jag konfronteras med den rädsla som är starkast för mig just nu.
Igår så orkade jag inte och idag måste jag.
Samtidigt vill jag inte, för det är ett tecken på förbättring.
Och är det nåt jag lärt mig här i världen, så är det att ju mer man kämpar desto mindre hjälp får man.
Så bara därför vill jag låta mitt förfall kvarstå en dag till också.
Men kanske mest för att slippa utföra det över huvudtaget.
Tänk att den mest simpla sak kan vara så svårt!!
Jag kanske kan skjuta upp det ändå. Åh, nu måste jag ta ett beslut.
Så jobbigt!!

Igår em, efter promenaden mådde jag lite bättre. Så jag drack och njöt av en kopp varm choklad med grädde och farinsocker igår!! So good:-)
Promenader är en bra medicin och idag ska jag gå ännu längre.
Ja, sen får vi se hur resten av dagen ter sig!

Detta var mitt andra favoritbidrag i Lilla Melodifestivalen:
http://www.youtube.com/watch?v=xeipvg__HJA

Hund

Om jag i framtiden får råd, tid & tålamod att skaffa hund så vill jag ha en liten shihtzu.
Så otroligt bedårande. Hittade denna lilla parvel på blocket. Dock en blandras och den går på 8800 kr.



De är nog den enda hundrasen som tilltalar mig, då jag annars är mer en kattmänniska.

Hemtentamen

Fick tillbaka den idag. Jag klarade den, så då slipper jag tänka på det mer. Tur det!

Annars så fick jag äntligen motta samtalet jag väntat på så länge.
Jag fick inga goda nyheter, men jag klarade helt enkelt inte av att godta vad de hade att erbjuda.
Och de ringde upp senare och gav ett bättre besked.
Så nu är en etapp avklarad iaf.
Så nu är det etapp två onsdag och etapp tre torsdag kan man säga.
Jag tar en dag i taget just nu!!
Annars har jag misslyckats med det mål jag satte upp för mig själv idag.
Eller två rättare sagt. Men kvällen är ung, får se om jag lyckas innan dagen är över!

Idag har jag varit ute och premenerat över en timme i solen.
En timmes sinnesro. Köpte sushi och åt den, brände i näsan.
Nu ska jag ut och leka med barnen hos Micke.


Träningsvärk

Det har jag fått av att gå två timmar igår. Visste inte ens att man kunde få det av promenader..
Har nog iaf aldrig fått det förr!
Men de hjälpte bra, fick sova skönt inatt faktiskt(tror jag).
Sen så blev jag väldigt törstig och hungrig med, bara fördelar!!

Nu är det bäst att göra nån nytta.
- Ha en bra dag -

Toy Soldier

http://www.youtube.com/watch?v=jpJy46o_7b0

Step by step
Heart to heart
Left, right, left
We all fall down
Like toy soldiers

It wasn't my intention to mislead you
It never should have been this way
What can I say It's true, I did extend the invitation
I never knew how long you'd stay
When you hear temptation call
It's your heart that takes, takes the fall
(Won't you come out and play with me)

(Chorus)

Step by step
Heart to heart
Left, right, left
We all fall down
Like toy soldiers
Bit by bit
Torn apart
We never win and the battle rages on
For Toy soldiers

It's getting hard to wake up in the morning
My head is spinning constantly
How can it be?
How could I be so blind to this addiction?
If I don't stop, the next one's gonna be me
Only emptiness remains It replaces all, all the pain
(Won't you come out and play with me)

(Chorus)

(We never win)

Only emptiness remains
It replaces all, all the pain
(Won't you come out and play with me)

(Chorus)
(Chorus)

Hörde den här låten på radion idag. Den är fin.

Idag har jag varit en sväng på skolan.
Jag promenerade dit och hem.
En paus i hjärnan fick jag, det var skönt!
Men man kan ju inte promenera hela dagarna och nätterna..

Imorgon får jag veta mer om vad som händer inom den närmaste framtiden.
Tiden bara släpar sig förbi kan jag säga.
Hade iallafall möte med en lärare idag som är en underbar människa och jag har fått mycket hjälp av denna människa.
Jag är oerhört tacksam för hur hon engagerat sig i mig!!

Annars fick jag ett brev idag med en present från Petra och Mattias.
Det var en fin överraskning med ett armband. Tack så mycket!!
Sen ska jag försöka få tag i Karro ikväll.

Just nu är jag hos Micke(som vanligt)...
Men nu är jag faktiskt här för att han skulle få åka och handla i lugn och ro.
Sen får vi se vad jag tar mig för.
Men nu ska jag va med mina barn!

Svag för Akon



http://www.youtube.com/watch?v=NKPSUsqevgc

http://www.youtube.com/watch?v=D_2jb8D8AOI&feature=related


http://www.youtube.com/watch?v=zH7MwqMxOqo&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=E6AiUDAyL3U&feature=related


http://www.youtube.com/watch?v=MGy5TPnLktA&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=mIGftyDE064&feature=related

Här är sången

http://www.youtube.com/watch?v=a_AYePH8Klo&feature=related

Tappa greppet om verkligheten




Undrar hur länge det är kvar dit egentligen?
Känns som det är nästa hållplats...
Hoppas bara jag hinner hoppa av tåget innan dess!





En sång från hjärtat

Igår såg vi på Lilla Melodifestivalen.
Jag röstade faktiskt på ett bidrag, den otroligt rörande låten En sång från hjärtat med Linn.
Jag höll på börja gråta då hon sjöng och hennes rösten var väldigt vacker med!!

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=96180&lid=puff_1235096

Ha en fortsatt trevlig helg!!
Själv längtar jag till veckan, helgen har varit lång.

RSS 2.0