Bildarkivet
Här är några bilder som jag tog på mig själv då jag mådde som sämst.
Syns bättre då de är stora, men visst syns det på ansiktsdragen att jag inte ser ut som mig själv!?
Om man jämför med mina vanliga ansiktsuttryck!
Pirrar i kroppen
Av flera olika anledningar.
Idag har jag lyckats bryta onda tankar och låtit dem skölja över mig, men inte TA övere mig!!
Jag har bestämt mig slutgiltigt att jag ska åka och hälsa på Linda.
Vi kommer ha så roligt, jag längtar som bara den.
Jag är alldeles varm i kroppen, jag har hittat lite äkta glädje idag.
Jag har varit lugn och saklig med barnen och kännt den glädje man som mamma borde få känna.
Jag har uppskattat varenda minut med dom, även fast Hailey varit som ett argt bi stundtals idag.
Jag menar, att jag har haft orken till att t.o.m. orka säga åt dem och ta konflikten.
Och det är så underbart.
Imorgon är en ny dag, kanske blir den bra eller kanske inte.
Men jag bryr mig inte, för det blir hursomhelst bara isåfall ännu fler tillfällen att öva nya tankesätt.
Jag härdade ut stormen, TIO HELVETISKA VECKOR.
Kanske inte är slut som sagt, men bättre och nu vet jag att jag klarar att härda ut skiten även fast det känns som om jag ska ta livet av mig.
Bort med den förbannade jantelagen: Jag är fan en kämpe, jag är stolt över mig själv!!
God natt på er. Jag är iallafall mycket trött, ska sova skönt nu!
Idag har jag lyckats bryta onda tankar och låtit dem skölja över mig, men inte TA övere mig!!
Jag har bestämt mig slutgiltigt att jag ska åka och hälsa på Linda.
Vi kommer ha så roligt, jag längtar som bara den.
Jag är alldeles varm i kroppen, jag har hittat lite äkta glädje idag.
Jag har varit lugn och saklig med barnen och kännt den glädje man som mamma borde få känna.
Jag har uppskattat varenda minut med dom, även fast Hailey varit som ett argt bi stundtals idag.
Jag menar, att jag har haft orken till att t.o.m. orka säga åt dem och ta konflikten.
Och det är så underbart.
Imorgon är en ny dag, kanske blir den bra eller kanske inte.
Men jag bryr mig inte, för det blir hursomhelst bara isåfall ännu fler tillfällen att öva nya tankesätt.
Jag härdade ut stormen, TIO HELVETISKA VECKOR.
Kanske inte är slut som sagt, men bättre och nu vet jag att jag klarar att härda ut skiten även fast det känns som om jag ska ta livet av mig.
Bort med den förbannade jantelagen: Jag är fan en kämpe, jag är stolt över mig själv!!
God natt på er. Jag är iallafall mycket trött, ska sova skönt nu!
Fina vänner
Jag har få, men fina vänner.
Jag måste börja se det positiva i mitt liv, har ju så mycket fint!!
Idag var jag till Jonas, min gamla klasskompis.
Var inte där länge, men jag är så glad att jag äntligen tog mig iväg.
För gud vad roligt det är när man väl är där.
Ångesten kom på bussen, men jag lät den finnas.
Kom även när jag kom hem, men tänkte att jag ska inte kämpa emot den.
Och då lättade den lite.
Iallafall fick jag en god lunch som han lagat och vi pratade om allt och inget.
Jag känner hur mycket det ger.
Jag har förut avundats dem med många kompisar, men inser att jag inte är sån.
Jag väljer mina vänner med omsorg, de ger mig något på djupet och omger mig med god energi!!
De är såna jag känner kontakt med och som är smarta, kloka och roliga människor.
Jag tror jag har haft fel glasögon på mig.
Har sett på andras liv och önskat mig deras enkla liv, men det vill jag inte ha.
Jag vill inte ha många vänner, för det gör inte mitt liv enklare.
Jag har faktiskt hittat ett par bättre glasögon.
Kanske inte rätt än, men bättre.
Jag uppskattar mina fåtaliga, men omsorgsfulla vänner.
Jag önskar mig inte någon annans liv.
Jag vill ha mitt liv, men måste bara lära mig uppskatta det jag har.
Det är först då man bli glad och lycklig!!
Så jag ska köra Jonas knep.
Varje gång jag får en negativ tanke ska jag hitta på två saker som jag faktiskt har i mitt liv.
Stora som små, som att uppskatta min frukost eller att det är fint väder.
Lära mig tänka goda tankar, istället för dåliga.
Och varje morgon ska jag säga till mig själv ett antal positiva egenskaper jag har.
Det är ju jag som intalat mig alla de negativa sakerna, därför borde jag ju rmiligtvis kunna lura mig själv att tänka positivt.
Jag kommer lyckas, tillslut iallafall.
Motivationen är hög!!
Livet är här och nu, jag lever i det, jag andas det, jag har det i min hand!!!
Dagens kloka ord, gott folk!
Jag måste börja se det positiva i mitt liv, har ju så mycket fint!!
Idag var jag till Jonas, min gamla klasskompis.
Var inte där länge, men jag är så glad att jag äntligen tog mig iväg.
För gud vad roligt det är när man väl är där.
Ångesten kom på bussen, men jag lät den finnas.
Kom även när jag kom hem, men tänkte att jag ska inte kämpa emot den.
Och då lättade den lite.
Iallafall fick jag en god lunch som han lagat och vi pratade om allt och inget.
Jag känner hur mycket det ger.
Jag har förut avundats dem med många kompisar, men inser att jag inte är sån.
Jag väljer mina vänner med omsorg, de ger mig något på djupet och omger mig med god energi!!
De är såna jag känner kontakt med och som är smarta, kloka och roliga människor.
Jag tror jag har haft fel glasögon på mig.
Har sett på andras liv och önskat mig deras enkla liv, men det vill jag inte ha.
Jag vill inte ha många vänner, för det gör inte mitt liv enklare.
Jag har faktiskt hittat ett par bättre glasögon.
Kanske inte rätt än, men bättre.
Jag uppskattar mina fåtaliga, men omsorgsfulla vänner.
Jag önskar mig inte någon annans liv.
Jag vill ha mitt liv, men måste bara lära mig uppskatta det jag har.
Det är först då man bli glad och lycklig!!
Så jag ska köra Jonas knep.
Varje gång jag får en negativ tanke ska jag hitta på två saker som jag faktiskt har i mitt liv.
Stora som små, som att uppskatta min frukost eller att det är fint väder.
Lära mig tänka goda tankar, istället för dåliga.
Och varje morgon ska jag säga till mig själv ett antal positiva egenskaper jag har.
Det är ju jag som intalat mig alla de negativa sakerna, därför borde jag ju rmiligtvis kunna lura mig själv att tänka positivt.
Jag kommer lyckas, tillslut iallafall.
Motivationen är hög!!
Livet är här och nu, jag lever i det, jag andas det, jag har det i min hand!!!
Dagens kloka ord, gott folk!
Sovit i massor
Inatt har jag sovit hur gott och hur mycket som helst!!
Och jag är fortfarande trött.
Kroppen slappnar äntligen av och det är först nu jag får känna hur trött den verkligen är.
Idag orkar jag inte åka och träna.
Jag ska istället ta en promenad till Jonas, min kompis på Ålidhem.
Han ska bjuda mig på lunch:)
Sen så ska jag traska hem igen och gå på utvecklingssamtal på dagis.
Imorse var barnen lugnare i och med att jag var det.
Gick bra att lämna och jag stannade kvar och pratade med Haileys fröken.
Imorgon får jag veta hur det blir med sjukskrivningen och sen ska jag gå till min studievägledare igen.
Har haft så tur ändå att jag går till ssk, eftersom mina lärare även dem är sjuksköterskor.
De har gett av sig själv så mycket och jag har fått hemnummer, mobilnummer sms osv.
Det har varit fördelen med mina lärare att de är insatt i sjukvården och av den vårdande naturen;)
Sen tror jag att jag ska åka och hälsa på min fina vän Linda i helgen.
Man ska inte skjuta upp grejer, utan passa på då man har ork och lust.
Så förutom den långa resan, så ser jag fram emot det.
Ska isåfall åka redan på fredag morgon så jag hinner vara där ett par dagar.
Just nu står Micke och Björn och spelar pingis.
Micke har köpt ett pingisbord som han har i vardagsrummet, haha!
Igår spelade vi några rundor och jag vann några gånger.
Men Micke spelade med vänster hand, så det var därför det blev lite jämnare nivå.
Och jag är fortfarande trött.
Kroppen slappnar äntligen av och det är först nu jag får känna hur trött den verkligen är.
Idag orkar jag inte åka och träna.
Jag ska istället ta en promenad till Jonas, min kompis på Ålidhem.
Han ska bjuda mig på lunch:)
Sen så ska jag traska hem igen och gå på utvecklingssamtal på dagis.
Imorse var barnen lugnare i och med att jag var det.
Gick bra att lämna och jag stannade kvar och pratade med Haileys fröken.
Imorgon får jag veta hur det blir med sjukskrivningen och sen ska jag gå till min studievägledare igen.
Har haft så tur ändå att jag går till ssk, eftersom mina lärare även dem är sjuksköterskor.
De har gett av sig själv så mycket och jag har fått hemnummer, mobilnummer sms osv.
Det har varit fördelen med mina lärare att de är insatt i sjukvården och av den vårdande naturen;)
Sen tror jag att jag ska åka och hälsa på min fina vän Linda i helgen.
Man ska inte skjuta upp grejer, utan passa på då man har ork och lust.
Så förutom den långa resan, så ser jag fram emot det.
Ska isåfall åka redan på fredag morgon så jag hinner vara där ett par dagar.
Just nu står Micke och Björn och spelar pingis.
Micke har köpt ett pingisbord som han har i vardagsrummet, haha!
Igår spelade vi några rundor och jag vann några gånger.
Men Micke spelade med vänster hand, så det var därför det blev lite jämnare nivå.
Med lättat hjärta
så äntrar jag förhoppningsvis en ny period för ett tag.
Imorgon ska jag börja med nya pillren och på torsdag blir det ännu ett "gräva-långt-bak-i-historien-samtal".
Tror jag har lämnat denna tunga period nu, alltså det tyngsta tyngsta.
Så idag har jag duschat, tagit på mig rena kläder och fått hungern tillbaka.
Då kommer hungern med buller och bång, då den fått stå tillbaka ett tag.
Har kunnat äta rätt bra sen i slutet på förra veckan, då jag väl ätit.
Men imorgon ska jag försöka äta fem mål, tänkte åka på IKSU och träna och sen hälsa på en kompis en snabbis.
Jag har insett att än hur jobbigt det är, så måste jag ha den där djupa ångesten för att kunna komma till insikt med saker och ting.
Det går inte att lära sig hur man vill hantera ångesten om man inte har den.
Men det känns skönt när den lättar lite.
Men ska inte säga för mycket, men denna gången är det inte bortträgning av ångesten.
För det är då den kommer tillbaka så snabbt, utan det känns mer som om jag kommit till insikt med saker .
Och med massor av hjälp från olika håll av förstående människor, så har jag kunnat ta mig igenom den värsta perioden känns det som.
Efter regn kommer solsken!
Jag behöver verkligen samla nya krafttag nu.
Nu måste jag försöka hitta nån struktur och glädje och tvinga mig själv till det, för det blir lättare eftersom.
Ungefär som att börja träna, man måste ju börja för att få bättre kondition.
För även om det känns tungt i början och flåset är dåligt, så blir det lättare och därmed roligare efter ett tag då man fått upp lite styrka!!
Träning ger färdighet:)
Ikväll kommer jag sova som en stock kan jag säga, nu äntrar jag återhämtningsfasen!!
Det som inte dödar mig, gör mig starkare!
Imorgon ska jag börja med nya pillren och på torsdag blir det ännu ett "gräva-långt-bak-i-historien-samtal".
Tror jag har lämnat denna tunga period nu, alltså det tyngsta tyngsta.
Så idag har jag duschat, tagit på mig rena kläder och fått hungern tillbaka.
Då kommer hungern med buller och bång, då den fått stå tillbaka ett tag.
Har kunnat äta rätt bra sen i slutet på förra veckan, då jag väl ätit.
Men imorgon ska jag försöka äta fem mål, tänkte åka på IKSU och träna och sen hälsa på en kompis en snabbis.
Jag har insett att än hur jobbigt det är, så måste jag ha den där djupa ångesten för att kunna komma till insikt med saker och ting.
Det går inte att lära sig hur man vill hantera ångesten om man inte har den.
Men det känns skönt när den lättar lite.
Men ska inte säga för mycket, men denna gången är det inte bortträgning av ångesten.
För det är då den kommer tillbaka så snabbt, utan det känns mer som om jag kommit till insikt med saker .
Och med massor av hjälp från olika håll av förstående människor, så har jag kunnat ta mig igenom den värsta perioden känns det som.
Efter regn kommer solsken!
Jag behöver verkligen samla nya krafttag nu.
Nu måste jag försöka hitta nån struktur och glädje och tvinga mig själv till det, för det blir lättare eftersom.
Ungefär som att börja träna, man måste ju börja för att få bättre kondition.
För även om det känns tungt i början och flåset är dåligt, så blir det lättare och därmed roligare efter ett tag då man fått upp lite styrka!!
Träning ger färdighet:)
Ikväll kommer jag sova som en stock kan jag säga, nu äntrar jag återhämtningsfasen!!
Det som inte dödar mig, gör mig starkare!
Bröstskolan
SMS:a ROSA
Rosa SMS
Sms:a ROSA till 72900 så bidrar du med 50 kronor till Cancerfonden.
Samtidigt får du ett digitalt rosa band till din mobil.
Du kan även gå in på deras kampanjsida: http://kampanj.rosabandet.se/Default.aspx?id=80&epslanguage=sv
Enkelt sätt att bidra med 50 kr till förmån för Bröstcancerforskningen, där pengarna oavkortat går till dem.
Har nyss skickat ett själv, då det är så enkelt och smidigt.
Alla gåvor, stora som små gör stor skillnad!!
Bröstcancer är den största cancersjukdomen bland kvinnor(7000 drabbas varje år) och tack vare forskningen blir allt fler friska idag.
Men ännu fler kan bli det med vår hjälp!!
Så stöd Rosa Bandet du med.
Och ikväll är ju även deras Tv-gala, den ska jag titta på.
Nu ska jag hämta barnen på dagis!
Sms:a ROSA till 72900 så bidrar du med 50 kronor till Cancerfonden.
Samtidigt får du ett digitalt rosa band till din mobil.
Du kan även gå in på deras kampanjsida: http://kampanj.rosabandet.se/Default.aspx?id=80&epslanguage=sv
Enkelt sätt att bidra med 50 kr till förmån för Bröstcancerforskningen, där pengarna oavkortat går till dem.
Har nyss skickat ett själv, då det är så enkelt och smidigt.
Alla gåvor, stora som små gör stor skillnad!!
Bröstcancer är den största cancersjukdomen bland kvinnor(7000 drabbas varje år) och tack vare forskningen blir allt fler friska idag.
Men ännu fler kan bli det med vår hjälp!!
Så stöd Rosa Bandet du med.
Och ikväll är ju även deras Tv-gala, den ska jag titta på.
Nu ska jag hämta barnen på dagis!
Känner ni någon sån?
Ni vet såna människor som man aldrig vet var man har?
Som kan vara förstående, trevliga och tillmötesgående på alla sätt och vis.
Och den andra dagen är de raka motsatsen.
Det är så jobbigt med såna människor, eftersom man ena dagen vill överösa dem med tacksamhet och andra bara hata dem.
Helst jag, som överanalyserar allt finner såna människor lite överallt.
Helst såna som har lite makt över en.
Iallafall så tar jag till mig det goda, men man blir ju så handfallen då det sura, elaka tar över dem.
Inte vet jag, jag kanske också är en sån.
Man märker ju oftast hur andra är, fastän man är så själv.
Ungefär dom som kallar andra för skvallertanter, oftast skvallrar de mest själv.
Heter något, som jag inte kommer på nu.
Nån psykologisk term, nån som vet?
Hursomhelst, jag är ju som sagt godtrogen och står med kniven i magen varje gång nån gör en sån vändning mot mig.
Hatar att inte veta var jag har folk, det får mig att känna maktlöshet och frustration..
Det är meningen att man ska LEVA, inte bara kämpa för att överleva!
Läste det idag på en sida på familjeliv.
Det är så sant.
Jag har aldrig levt i princip, bara kämpat för att ta mig genom dagen.
Vad är det för mening med det?
Att kämpa sig igenom livet, så man har klarat det så man kan dö?
Nej, livet är ju att njuta och ha roligt.
Och visst har man plikter, men de orkar man ju med om man får sina doser med glädje och njutning.
Jag lever inte, jag överlever bara och knappt det.
Usch, jag vill inte ha det så.
Jag ska kämpa för att leva och jag hoppas jag senare kommer kunna meddela att jag faktiskt gör det.
Det är ju egentligen hemskt, för jag har ju så mycket att leva för.
Men har man inte känslan, spelar det ingen roll.
Okej, det spelar väl roll för det borde va enklare för mig att finna glädjen som har den men inte kan uppleva den.
Än den som varken har glädjen eller något i sitt liv som skulle kunna få en att uppleva den.
Det spelar ingen roll om du har fina möbler, tända ljus och en perfekt familj.
Myset, glädjen och lågan är något man måste finna inom sig.
Visst, hjälper yttre faktorer såsom ljus osv.
Men jag finner alltid den känslan hos andra men inte hemma hos mig själv.
Därför den finns inte inom mig.
Jag kan få suga in den hos andra, men det är ju för att jag tar in deras känslor och mysfaktor.
Då kan jag också få smaka på dessa ljusglimtar.
Jag hoppas jag finner min mysfaktor inom mig så småningom!!
Ha en fortsatt bra tisdag:)
Det är så sant.
Jag har aldrig levt i princip, bara kämpat för att ta mig genom dagen.
Vad är det för mening med det?
Att kämpa sig igenom livet, så man har klarat det så man kan dö?
Nej, livet är ju att njuta och ha roligt.
Och visst har man plikter, men de orkar man ju med om man får sina doser med glädje och njutning.
Jag lever inte, jag överlever bara och knappt det.
Usch, jag vill inte ha det så.
Jag ska kämpa för att leva och jag hoppas jag senare kommer kunna meddela att jag faktiskt gör det.
Det är ju egentligen hemskt, för jag har ju så mycket att leva för.
Men har man inte känslan, spelar det ingen roll.
Okej, det spelar väl roll för det borde va enklare för mig att finna glädjen som har den men inte kan uppleva den.
Än den som varken har glädjen eller något i sitt liv som skulle kunna få en att uppleva den.
Det spelar ingen roll om du har fina möbler, tända ljus och en perfekt familj.
Myset, glädjen och lågan är något man måste finna inom sig.
Visst, hjälper yttre faktorer såsom ljus osv.
Men jag finner alltid den känslan hos andra men inte hemma hos mig själv.
Därför den finns inte inom mig.
Jag kan få suga in den hos andra, men det är ju för att jag tar in deras känslor och mysfaktor.
Då kan jag också få smaka på dessa ljusglimtar.
Jag hoppas jag finner min mysfaktor inom mig så småningom!!
Ha en fortsatt bra tisdag:)
Trevlig middag med mysigt sällskap!!
Blev bjuden på mat hos Björn & Yurika idag.
Det var gott och mysigt.
Även Maria & Daniel var där.
Barnen hade roligt med.
Nu sitter jag och kikar på vänner och myskänslan sitter kvar än.
Så skönt att ha kvar den istället för att känna jobbiga känslor.
Stunder som dessa får en att orka stå ut.
Får mig att tänka att jag borde kunna infinna denna känslan hela tiden.
Men sen vänder det. Men det tänker jag faktiskt inte tänka på nu.
Hailey hade gråtit en timme på dagis idag och missat frukosten.
Kändes inte så roligt att höra...
Sen sa hon en sak idag som lät roligt, men var lite skrämmande.
Det är såna saker som man förstår är reaktionen på den jobbiga situationen vi har nu.
Men eftermiddagen har åtminstone varit bra.
Och människor runtomkring mig lugnar mig rätt bra och säger att det inte behöver påverka henne i längden.
Det viktigaste är att prata om det och det gör vi.
Och det vore väl nästan konstigare om det inte kom några reaktioner alls, för det måste ju betyda att hon uttrycker sakerna istället för att hålla dem inom sig.
Och det vet jag ju att det inte är bra att lägga locket på.
Så jag väljer att se det så!
Fick veta i helgen att det snart är elva år sen min farmor dog och inte tio.
Det är alltså elva år sen snart, som jag har mått dåligt.
Elva år, det är halva mitt liv.
Det känns otroligt tungt att jag slösat bort så pass lång tid av mitt liv på att må skit.
Men så ska man inte tänka, men det blir ju lätt så!
Nu ska jag lägga mig och slöa. Är trött idag.
Kram på er, vi hörs imorgon:)
Det var gott och mysigt.
Även Maria & Daniel var där.
Barnen hade roligt med.
Nu sitter jag och kikar på vänner och myskänslan sitter kvar än.
Så skönt att ha kvar den istället för att känna jobbiga känslor.
Stunder som dessa får en att orka stå ut.
Får mig att tänka att jag borde kunna infinna denna känslan hela tiden.
Men sen vänder det. Men det tänker jag faktiskt inte tänka på nu.
Hailey hade gråtit en timme på dagis idag och missat frukosten.
Kändes inte så roligt att höra...
Sen sa hon en sak idag som lät roligt, men var lite skrämmande.
Det är såna saker som man förstår är reaktionen på den jobbiga situationen vi har nu.
Men eftermiddagen har åtminstone varit bra.
Och människor runtomkring mig lugnar mig rätt bra och säger att det inte behöver påverka henne i längden.
Det viktigaste är att prata om det och det gör vi.
Och det vore väl nästan konstigare om det inte kom några reaktioner alls, för det måste ju betyda att hon uttrycker sakerna istället för att hålla dem inom sig.
Och det vet jag ju att det inte är bra att lägga locket på.
Så jag väljer att se det så!
Fick veta i helgen att det snart är elva år sen min farmor dog och inte tio.
Det är alltså elva år sen snart, som jag har mått dåligt.
Elva år, det är halva mitt liv.
Det känns otroligt tungt att jag slösat bort så pass lång tid av mitt liv på att må skit.
Men så ska man inte tänka, men det blir ju lätt så!
Nu ska jag lägga mig och slöa. Är trött idag.
Kram på er, vi hörs imorgon:)
Usch, jag tror inte jag vill.
Jag fick en ny medicin utskriven i torsdags.
Har hämtat ut den, men inte börjat med den än eftersom den ska tas på morgonen med mat.
Vet inte heller om jag vill prova den, känner mig lite rädd för den på nåt vis.
Den ska vara mer inriktad mot ångesten och min tvångsproblematik, men biverkningarna verkar ju öven dem större än mot min nuvarande medicin.
Jag vet inte.
Men t.ex. är vanliga biverkningar sömnsvårigheter och nedsatt aptit.
Något jag snarare vill försöka häva än öka på.
Så jag tror faktiskt jag avvaktar.
Synd på pengarna, men det var ju bara 31 kr tror jag.
Dessutom känns det så osäkert att börja laborera med mediciner just nu.
Det kanske är tvärtom, eftersom jag kanske svarar bättre på den men jag vågar inte prova.
Jag är skiträdd, jag vågar inte.
Så därför tror jag att jag väntar ett tag till med det.
Håller kvar vid mina Mirtazapin.
Och gömmer undan mina nya sertralin långt inne i skåpet ett tag.
Micke har nästan nyss åkt på jobbet. Snacka om pang, då kommer oron.
Så fort jag blir ensam.
Alltså den finns annars också, men är en garanti då jag är ensammen.
Tänk om han varit ett skithuve som hade struntat i mig fullständigt, eftersom jag flyttade.
Vilken tur att han inte är sån, för då hade det gått åt pipsvängen för längesen.
Imorse var Hailey inte sig själv. Hon skrek och blåhöll i mitt ben då jag skulle gå från dagis. Tillslut var jag tvungen att gå iallafall.
Kändes inge roligt, då jag visste att jag är hemma hela dagen.
Men de har det bättre där just nu.
Annars förespråkar jag att barn ska få vara hemma och ta det lugnt, för de behöver lediga dagar de med.
Dessutom vill man ju hinna träffa dem.
Men just nu, nej, nej, det är inte bra för dem att se mig som jag är och vara hemma med mig själva mer än det som är nödvändigt.
På onsdag ska jag på utvecklingssamtal med. Själv.
Förstår inte hur det ska gå.. Vad ska jag säga?
Mitt liv är på stand-by just nu och jag märker inte mycket som sker runt omkring mig.
Och Haileys utvecklig, vad ska man säga?
Det hade ju varit bra om inte jag varit som jag är just nu.
För det märks ju på henne.
Ska väl iofs bli intressant och höra om hur det är för henne på dagis.
De märker nog mycket om hur det är hemma.
Hon kanske t.o.m. har sagt nåt.
Hon är ju väldans klok, min lilla förstfödda!
Nu måste jag verkligen gå ut en stund. Men jag fryser så... Fast man blir ju varm då man rör sig.
Ska ju snart hämta barnen på dagis, så det är bäst att skynda sig.
Hej så länge med er.
Har hämtat ut den, men inte börjat med den än eftersom den ska tas på morgonen med mat.
Vet inte heller om jag vill prova den, känner mig lite rädd för den på nåt vis.
Den ska vara mer inriktad mot ångesten och min tvångsproblematik, men biverkningarna verkar ju öven dem större än mot min nuvarande medicin.
Jag vet inte.
Men t.ex. är vanliga biverkningar sömnsvårigheter och nedsatt aptit.
Något jag snarare vill försöka häva än öka på.
Så jag tror faktiskt jag avvaktar.
Synd på pengarna, men det var ju bara 31 kr tror jag.
Dessutom känns det så osäkert att börja laborera med mediciner just nu.
Det kanske är tvärtom, eftersom jag kanske svarar bättre på den men jag vågar inte prova.
Jag är skiträdd, jag vågar inte.
Så därför tror jag att jag väntar ett tag till med det.
Håller kvar vid mina Mirtazapin.
Och gömmer undan mina nya sertralin långt inne i skåpet ett tag.
Micke har nästan nyss åkt på jobbet. Snacka om pang, då kommer oron.
Så fort jag blir ensam.
Alltså den finns annars också, men är en garanti då jag är ensammen.
Tänk om han varit ett skithuve som hade struntat i mig fullständigt, eftersom jag flyttade.
Vilken tur att han inte är sån, för då hade det gått åt pipsvängen för längesen.
Imorse var Hailey inte sig själv. Hon skrek och blåhöll i mitt ben då jag skulle gå från dagis. Tillslut var jag tvungen att gå iallafall.
Kändes inge roligt, då jag visste att jag är hemma hela dagen.
Men de har det bättre där just nu.
Annars förespråkar jag att barn ska få vara hemma och ta det lugnt, för de behöver lediga dagar de med.
Dessutom vill man ju hinna träffa dem.
Men just nu, nej, nej, det är inte bra för dem att se mig som jag är och vara hemma med mig själva mer än det som är nödvändigt.
På onsdag ska jag på utvecklingssamtal med. Själv.
Förstår inte hur det ska gå.. Vad ska jag säga?
Mitt liv är på stand-by just nu och jag märker inte mycket som sker runt omkring mig.
Och Haileys utvecklig, vad ska man säga?
Det hade ju varit bra om inte jag varit som jag är just nu.
För det märks ju på henne.
Ska väl iofs bli intressant och höra om hur det är för henne på dagis.
De märker nog mycket om hur det är hemma.
Hon kanske t.o.m. har sagt nåt.
Hon är ju väldans klok, min lilla förstfödda!
Nu måste jag verkligen gå ut en stund. Men jag fryser så... Fast man blir ju varm då man rör sig.
Ska ju snart hämta barnen på dagis, så det är bäst att skynda sig.
Hej så länge med er.
Jag fryser i näsan
Är så otroligt frusen idag, BRR!!
Jag fryser t.o.m. inuti näsan, så kallt är det.
Ska snart ut på en prommis och sen ska jag försöka hitta räkningen för jag måste betala in skatten.
Hoppas jag hittar den, hade nästan glömt bort den eftersom det var så längesen man fick den.
Ska betala lite andra räkningar med.
Har varit och handlat idag och skickat tillbaka ett paket till Gina Tricot.
Lägger in två bilder från sommaren.
Jag, Amanda, Ballex & Gunnar(tror jag han heter iaf) Där var jag finkammad och proper. nu är mitt hår som ett skatbo utan dess like. Vilka kontraster det kan vara ibland.
Och vi som sprang för Ove på Bäverloppet. Måste börja träna redan nu, så jag klår morsan igen nästa år:)
Ha en bra Måndag, gott folk:)
Jag fryser t.o.m. inuti näsan, så kallt är det.
Ska snart ut på en prommis och sen ska jag försöka hitta räkningen för jag måste betala in skatten.
Hoppas jag hittar den, hade nästan glömt bort den eftersom det var så längesen man fick den.
Ska betala lite andra räkningar med.
Har varit och handlat idag och skickat tillbaka ett paket till Gina Tricot.
Lägger in två bilder från sommaren.
Jag, Amanda, Ballex & Gunnar(tror jag han heter iaf) Där var jag finkammad och proper. nu är mitt hår som ett skatbo utan dess like. Vilka kontraster det kan vara ibland.
Och vi som sprang för Ove på Bäverloppet. Måste börja träna redan nu, så jag klår morsan igen nästa år:)
Ha en bra Måndag, gott folk:)
Äkta luft
Varit hemma i helgen en sväng.
Skönt med ordentligt med friskluft i lungorna.
Åkte hem till Rossön i fredags.
Var till Amanda och spelade spel med dom.
Sov hos mamma, som inte var hemma så jag träffade Frida och Alex en stund och även min låtsas-farmor Marianne.
På lördan var jag till Maria och vi tog en promenad på elljusspåret.
Det var riktigt skönt väder.
Sen träffade jag Moster Ingrid en snabbis, fick paket och surrade lite snabbt.
Sen var jag till Pappa och hälsade på en stund.
Hann aldrig gå upp till fina faster/moster Lenita, men det får bli nästa gång.
Det var väl det enda som saknades under min korta visit i Rossön.
Åkte på eftermiddan till Havsnäs och där spelade vi också spel.
Jag och Elisabeth vann första, sen förlorade jag.
Men jag är verkligen ingen dålig förlorare, har aldrig brytt mig om sånt.
På söndan hade vi mysigt, lekte med play-doh och trixade på.
Jag, Micke och Maria var en sväng på Dollar Store och jag hittade en knallrosa dataväska för 150:-
Blev så nöjd, då alla fina dataväskor är svindyra annars.
Nu är man åter hemma och det känns både bra och dåligt.
Hoppas jag snart kan åka hem en sväng igen och att mamma är hemma denna gången.
Hade inte varit hemma sen i juli, tiden går så fort.
Men ändå så sakta just för stunden.
Annars är det upp och ner. I fredags träffade jag min tillfälliga terapeut.
Vi började gå igenom min baakgrund så hon kan börja kartlägga beteenden osv, för att de ska kunna ta beslut om var jag kan få hjälp bäst.
Hon sa att nu är ju hjälp på väg, så det är bara att hålla ut.
Känns ju dock lite tungt, skulle behöva någon mer handfast kontakt redan nu men förstår ju att det inte går.
Jag vill börja jobba med detta nu, inte bara finnas till och vänta.
Jag vill bara spotta på den här jävla ångesten och trampa på den.
Kväva den och sparka ut den med arslet före!!
Och det värsta är ju att jag måste göra precis tvärtom...
Nästa vecka går sjukskrivningen ut och jag hoppas den blir förlängd.
De som ser mig och är kring mig, förstår att det inte är realistiskt att ta tag i skolan just nu.
Så det är ju ett litet stressmoment i sig att inte veta vad som händer efter nästa vecka.
Känner att detta kommer bli en lång vecka!!
Har fått lite mer krafter efter helgen iaf, eftersom jag ätit relativt bra under de här dagarna.
God mat och mycket sällskap.
Drycken går det väl sådär med, igår kändes t.o.m. ögonen torra eftersom jag druckit så dåligt under så många veckor nu.
Muntorrhet har jag ständigt, men det går ändå trögt trots att jag försöker.
Men som jag skrivit så många gånger förut, det är väl bara att finnas då.
Alla är så bra, ni visar ert stöd och det gör mig så trygg.
Tack till alla fina, släkt och vänner, ni är guld värda!!
Skönt med ordentligt med friskluft i lungorna.
Åkte hem till Rossön i fredags.
Var till Amanda och spelade spel med dom.
Sov hos mamma, som inte var hemma så jag träffade Frida och Alex en stund och även min låtsas-farmor Marianne.
På lördan var jag till Maria och vi tog en promenad på elljusspåret.
Det var riktigt skönt väder.
Sen träffade jag Moster Ingrid en snabbis, fick paket och surrade lite snabbt.
Sen var jag till Pappa och hälsade på en stund.
Hann aldrig gå upp till fina faster/moster Lenita, men det får bli nästa gång.
Det var väl det enda som saknades under min korta visit i Rossön.
Åkte på eftermiddan till Havsnäs och där spelade vi också spel.
Jag och Elisabeth vann första, sen förlorade jag.
Men jag är verkligen ingen dålig förlorare, har aldrig brytt mig om sånt.
På söndan hade vi mysigt, lekte med play-doh och trixade på.
Jag, Micke och Maria var en sväng på Dollar Store och jag hittade en knallrosa dataväska för 150:-
Blev så nöjd, då alla fina dataväskor är svindyra annars.
Nu är man åter hemma och det känns både bra och dåligt.
Hoppas jag snart kan åka hem en sväng igen och att mamma är hemma denna gången.
Hade inte varit hemma sen i juli, tiden går så fort.
Men ändå så sakta just för stunden.
Annars är det upp och ner. I fredags träffade jag min tillfälliga terapeut.
Vi började gå igenom min baakgrund så hon kan börja kartlägga beteenden osv, för att de ska kunna ta beslut om var jag kan få hjälp bäst.
Hon sa att nu är ju hjälp på väg, så det är bara att hålla ut.
Känns ju dock lite tungt, skulle behöva någon mer handfast kontakt redan nu men förstår ju att det inte går.
Jag vill börja jobba med detta nu, inte bara finnas till och vänta.
Jag vill bara spotta på den här jävla ångesten och trampa på den.
Kväva den och sparka ut den med arslet före!!
Och det värsta är ju att jag måste göra precis tvärtom...
Nästa vecka går sjukskrivningen ut och jag hoppas den blir förlängd.
De som ser mig och är kring mig, förstår att det inte är realistiskt att ta tag i skolan just nu.
Så det är ju ett litet stressmoment i sig att inte veta vad som händer efter nästa vecka.
Känner att detta kommer bli en lång vecka!!
Har fått lite mer krafter efter helgen iaf, eftersom jag ätit relativt bra under de här dagarna.
God mat och mycket sällskap.
Drycken går det väl sådär med, igår kändes t.o.m. ögonen torra eftersom jag druckit så dåligt under så många veckor nu.
Muntorrhet har jag ständigt, men det går ändå trögt trots att jag försöker.
Men som jag skrivit så många gånger förut, det är väl bara att finnas då.
Alla är så bra, ni visar ert stöd och det gör mig så trygg.
Tack till alla fina, släkt och vänner, ni är guld värda!!
Flickan & Äpplet
Har börjat läsa tidningen igen. Ett framsteg iallafall.
Har inte läst den på flera veckor, inte orkat se nåt elände.
Hittade iallafall en otrolig artikel om kärlek!!
Den ska bli film och inte så konstigt, eftersom historian är sånt man annars bara ser i just filmer.
Klicka på länken och läs:
http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article3610427.ab
Har inte läst den på flera veckor, inte orkat se nåt elände.
Hittade iallafall en otrolig artikel om kärlek!!
Den ska bli film och inte så konstigt, eftersom historian är sånt man annars bara ser i just filmer.
Klicka på länken och läs:
http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article3610427.ab
Har nyss spöat Micke
I kort, vad trodde ni?
Vi spelade vänd-tia och jag hade tre ess underst. Trodde därför på sista kortet att nu är det kört, men så hade jag ett sista ess och vann:)
Han spöade skiten ur mig innan i Chicago.
Jag gillar att spela kort, det är mysigt. Sådär lagomt energikrävande.
Iallafall spelar Micke vänd-tia med tre kort. Jag har i hela min uppväxt spelat med fyra kort.
Vad är rätt egentligen? Nån som vet?
Nu så ska jag ligga här och forsätta hosta min jävla torrhosta och kika på Hell´s Kitchen.
Diggar Gordon Ramsays humör. Mat måste vara det mest seriösa man kan syssla med, eftersom dfet verkar handla om liv och död då han står och skriker om hur värdelösa kockarna är!!
Imorgon måste jag äta frukost, för annars får man ont i magen av lilla medicinen.
Så det är väl bra, för bara man får i sig lite grann så har man satt igång tarmarna och hungern lite mer sen.
Good Night på er!
Vi spelade vänd-tia och jag hade tre ess underst. Trodde därför på sista kortet att nu är det kört, men så hade jag ett sista ess och vann:)
Han spöade skiten ur mig innan i Chicago.
Jag gillar att spela kort, det är mysigt. Sådär lagomt energikrävande.
Iallafall spelar Micke vänd-tia med tre kort. Jag har i hela min uppväxt spelat med fyra kort.
Vad är rätt egentligen? Nån som vet?
Nu så ska jag ligga här och forsätta hosta min jävla torrhosta och kika på Hell´s Kitchen.
Diggar Gordon Ramsays humör. Mat måste vara det mest seriösa man kan syssla med, eftersom dfet verkar handla om liv och död då han står och skriker om hur värdelösa kockarna är!!
Imorgon måste jag äta frukost, för annars får man ont i magen av lilla medicinen.
Så det är väl bra, för bara man får i sig lite grann så har man satt igång tarmarna och hungern lite mer sen.
Good Night på er!
Läkarbesök idag
Idag var jag till läkaren återigen.
Bättre rustad denna gång, så tycker jag det gick bättre.
Fick faktiskt ut något av detta samtal och insisterade på att prova att byta medicin.
Så han bytte till en medicin som är mer inriktad på ångest än bara nedstämdhet.
Däremot sa han till mig att det inte låter som jag är redo att släppa mina problem.
Anledningen är väl att jag inte vågar känna den ångest som jag tydligen måste känna för att kunna gå igenom detta.
När man är tvungen att ta tag i sina problem ökar ångesten och man måste tillåta sig att känna den.
Men eftersom jag med allt jag ahr spjärnar emot ångesten, så kommer jag därför inte heller kunna släppa den.
Visste väl redan det, men det är svårt.
Man måste tillåta sig att vara sjuk för att bli frisk.
Jag är medveten om problemen, vilket är ett steg i rätt riktning.
Men jag är så överfylld av all ångest att jag orkar inte känna den.
Känns otroligt jobbigt, har en jobbig tid framför mig.
Men på något sätt ska jag lyckas.
Kan ju inte krävas att jag på något samtal ska bli bra.
Imorgon ska jag iallafall träffa min psykoterapeut och det känner jag mig mer rustad för också.
Ska lyckas, bara det att jag inte vet hur just nu.
Trevlig kväll på er!!
Bättre rustad denna gång, så tycker jag det gick bättre.
Fick faktiskt ut något av detta samtal och insisterade på att prova att byta medicin.
Så han bytte till en medicin som är mer inriktad på ångest än bara nedstämdhet.
Däremot sa han till mig att det inte låter som jag är redo att släppa mina problem.
Anledningen är väl att jag inte vågar känna den ångest som jag tydligen måste känna för att kunna gå igenom detta.
När man är tvungen att ta tag i sina problem ökar ångesten och man måste tillåta sig att känna den.
Men eftersom jag med allt jag ahr spjärnar emot ångesten, så kommer jag därför inte heller kunna släppa den.
Visste väl redan det, men det är svårt.
Man måste tillåta sig att vara sjuk för att bli frisk.
Jag är medveten om problemen, vilket är ett steg i rätt riktning.
Men jag är så överfylld av all ångest att jag orkar inte känna den.
Känns otroligt jobbigt, har en jobbig tid framför mig.
Men på något sätt ska jag lyckas.
Kan ju inte krävas att jag på något samtal ska bli bra.
Imorgon ska jag iallafall träffa min psykoterapeut och det känner jag mig mer rustad för också.
Ska lyckas, bara det att jag inte vet hur just nu.
Trevlig kväll på er!!
Sovit bort mina problem
Imorse låg jag länge med ångest och försökte somna om, men bara vaknade igen.
Så tillslut så låg jag och halvsov för att slippa tänka och så klev jag upp nyss.
Jag ska iväg och träffa en kompis på sjukhuset innan jag ska till Farbror doktorn.
Vi ska äta lunch, men känner mig inte särskilt hungrig.
Får väl hålla henne sällskap då.
Jag ser ju ut som en katastrof också, men jag orkar inte bry mig.
Hade tänkt gå, men jag åker nog buss.
Känns direkt nedbrytande att gå utan energi.
Vi hörs sen, får vi se hur det går hos doktorn.
Är inte speciellt förtjust i honom och han lyssnar inte på vad jag har att säga.
Han ska göra en bedömning på dessa samtal sen...
Verkar ju lovande...
Så tillslut så låg jag och halvsov för att slippa tänka och så klev jag upp nyss.
Jag ska iväg och träffa en kompis på sjukhuset innan jag ska till Farbror doktorn.
Vi ska äta lunch, men känner mig inte särskilt hungrig.
Får väl hålla henne sällskap då.
Jag ser ju ut som en katastrof också, men jag orkar inte bry mig.
Hade tänkt gå, men jag åker nog buss.
Känns direkt nedbrytande att gå utan energi.
Vi hörs sen, får vi se hur det går hos doktorn.
Är inte speciellt förtjust i honom och han lyssnar inte på vad jag har att säga.
Han ska göra en bedömning på dessa samtal sen...
Verkar ju lovande...
Trodde jag aldrig skulle säga såhär...
Men jag har gått ner 6 kg och det känns inge roligt.
Det påverkar bara min kropp negativt att gå ner i vikt och säkert tappar jag muskelmassa med.
Sen påverkar ju det hela kroppen, hormoner och allt ställs i än mer oordning.
Måste försöka äta, men jag har ingen matlust.
En klump i halsen, går knappt att svälja.
Måste försöka ännu mer.
Usch!!
Förut var jag tvungen att håla mig ifrån att äta, fast jag var sugen.
Och nu måste jag tvinga mig själv att äta, fastän jag inte har lust.
Ja, livet är tufft.
Jag tänker vilket jävla I-landsproblem att ha ångestproblematik.
Då så många i världen lever i krig och svält.
Men skulle man tänka så, att nån annan har det värre ja då skulle alla må bra.
För alla problem är objektiva och ett problem för just mig.
Men ändå, tänk vad många som skulle vilja äta men inte har mat.
Stackarna, jag tänker på dom.
När jag återfår min matlust för en längre tid så ska jag uppskatta det som fan!!
Men hursomhelst... Då tänker jag på alla bloggar där man skriver om mode, hår o you name it.
Det är ju verkligen ett jävla I-landsproblem.
Förut följde jag dessa bloggar och drömde mig bort och önskade mig att jag skulle ha de "problemen".
Men fy fan, vad tråkigt det är att läsa dessa bloggar nu.
Så otroligt ointressant.
För mig alltså.
Jag kan väl tycka det är lättsamt att läsa, men vad tillför det i mitt liv egentligen?
Inget.
Jag önskar att jag hade orken att bry mig i det, men det uppfyller inte så stora syften i mitt liv.
Men hade jag haft orken att bry mig om sånt, så skulle jag itne ha så stora problem i mitt liv(Inte för att jag tror att alla med perfekt kropp, snygga kläder är problemlösa, det tror jag verkligen inte).
Men fråga mig när jag börjat må bättre.
Då kommer jag säkert sitta och klaga över att jag har för stora lår, för tunnt hår, tråkiga kläder och för oglamoröst liv.
Men förhoppningsvis kommer jag ha kvar insikten om att det egentligen inte spelar sån stor roll i mitt liv!!
Det påverkar bara min kropp negativt att gå ner i vikt och säkert tappar jag muskelmassa med.
Sen påverkar ju det hela kroppen, hormoner och allt ställs i än mer oordning.
Måste försöka äta, men jag har ingen matlust.
En klump i halsen, går knappt att svälja.
Måste försöka ännu mer.
Usch!!
Förut var jag tvungen att håla mig ifrån att äta, fast jag var sugen.
Och nu måste jag tvinga mig själv att äta, fastän jag inte har lust.
Ja, livet är tufft.
Jag tänker vilket jävla I-landsproblem att ha ångestproblematik.
Då så många i världen lever i krig och svält.
Men skulle man tänka så, att nån annan har det värre ja då skulle alla må bra.
För alla problem är objektiva och ett problem för just mig.
Men ändå, tänk vad många som skulle vilja äta men inte har mat.
Stackarna, jag tänker på dom.
När jag återfår min matlust för en längre tid så ska jag uppskatta det som fan!!
Men hursomhelst... Då tänker jag på alla bloggar där man skriver om mode, hår o you name it.
Det är ju verkligen ett jävla I-landsproblem.
Förut följde jag dessa bloggar och drömde mig bort och önskade mig att jag skulle ha de "problemen".
Men fy fan, vad tråkigt det är att läsa dessa bloggar nu.
Så otroligt ointressant.
För mig alltså.
Jag kan väl tycka det är lättsamt att läsa, men vad tillför det i mitt liv egentligen?
Inget.
Jag önskar att jag hade orken att bry mig i det, men det uppfyller inte så stora syften i mitt liv.
Men hade jag haft orken att bry mig om sånt, så skulle jag itne ha så stora problem i mitt liv(Inte för att jag tror att alla med perfekt kropp, snygga kläder är problemlösa, det tror jag verkligen inte).
Men fråga mig när jag börjat må bättre.
Då kommer jag säkert sitta och klaga över att jag har för stora lår, för tunnt hår, tråkiga kläder och för oglamoröst liv.
Men förhoppningsvis kommer jag ha kvar insikten om att det egentligen inte spelar sån stor roll i mitt liv!!
Tacksamhet
Det är något jag har mycket av just nu.
Jag registrerar allt, minsta sak i mitt liv.
Jag försöker se det positiva.
Jag vill tacka alla, igen, och allra helst de som delat med sig av sina personliga erfarenheter till mig.
Till min nära och kära som lyssnat på mig, utan att döma.
För det finns inga tröstande ord, tröstande ord har faktiskt ibland motsatt effekt.
Har ni tänkt på det?
Visst, man ska ju självklart inte vara negativ.
Men jag tror man ibland ska tänka på att tröstande ord, kan kännas för den andre som att man inte får gehör för sina känslor.
Jag vet inte, båda saker behövs väl.
Man behöver hopp, men mest att ingen bagatelliserar ens objektiva upplevelser!!
Jag och Hailey nån vecka efter lillasyster kommit.
Vi ser ut som vi är fulla av bus, därför jag lägger in den för den ger mig glädje!!
Slänger även in Darins & Kat Delunas nya låt - Breathing your love
http://www.youtube.com/watch?v=XtJQrjQMUCs
Goder natt på er min lilla, men betydelsefulla skara av läsare:)
Jag registrerar allt, minsta sak i mitt liv.
Jag försöker se det positiva.
Jag vill tacka alla, igen, och allra helst de som delat med sig av sina personliga erfarenheter till mig.
Till min nära och kära som lyssnat på mig, utan att döma.
För det finns inga tröstande ord, tröstande ord har faktiskt ibland motsatt effekt.
Har ni tänkt på det?
Visst, man ska ju självklart inte vara negativ.
Men jag tror man ibland ska tänka på att tröstande ord, kan kännas för den andre som att man inte får gehör för sina känslor.
Jag vet inte, båda saker behövs väl.
Man behöver hopp, men mest att ingen bagatelliserar ens objektiva upplevelser!!
Jag och Hailey nån vecka efter lillasyster kommit.
Vi ser ut som vi är fulla av bus, därför jag lägger in den för den ger mig glädje!!
Slänger även in Darins & Kat Delunas nya låt - Breathing your love
http://www.youtube.com/watch?v=XtJQrjQMUCs
Goder natt på er min lilla, men betydelsefulla skara av läsare:)
En liten tanke
Tanken är ju att jag ska kunna börja skolan igen måndag om nästan två veckor.
Då är tanken att jag ska skriva min C-uppsats.
Känns lite sådär halvtungt, men kom på att jag kanske kan skriva om ångest ju.
Det skulle ju vara väldigt bra, eftersom att det är något jag läser med stort intresse om just nu ju för min egen skull.
Så därför skulle det ju inte kännas tungt, utan väldigt lärorikt!!
Ska till studievägledaren imorgon för att diskutera om hur jag ska komma tillbaka till skolan, så då kanske jag kan kolla lite mer.
Blev bara så glad, då jag kom en så bra idé som kanske kommer få mig att klara av skolan!!!
Då är tanken att jag ska skriva min C-uppsats.
Känns lite sådär halvtungt, men kom på att jag kanske kan skriva om ångest ju.
Det skulle ju vara väldigt bra, eftersom att det är något jag läser med stort intresse om just nu ju för min egen skull.
Så därför skulle det ju inte kännas tungt, utan väldigt lärorikt!!
Ska till studievägledaren imorgon för att diskutera om hur jag ska komma tillbaka till skolan, så då kanske jag kan kolla lite mer.
Blev bara så glad, då jag kom en så bra idé som kanske kommer få mig att klara av skolan!!!
