Min första avlidna patient
Patienten var äldre och avled stilla.
Jag var inte där, men jag avr med och tvättade patienten och bäddade fint och la en ros i patientens knäppta händer och tände ett ljus.
Jag som alltid varit så rädd för döden och sjukdom och trodde att jag skulle må dåligt över att se dessa saker och inte kunna släppa det vid dagens slut.
Men det kan jag, jag kan tänka på det lite olika saker när jag kommer hem men bara för det varit så intressant.
Ju mer jag är i närheten av sjukdom och idag död, desto lugnare känner jag mig.
Jag försonas med tankarna och de händelser som funnits i mitt liv med död och sjukdom får jag med ens förståelse för.
De känns inte lika främmande och därför mår jag inte lika dåligt över dem längre.
Vid dagens slut går jag hem och känner mig nöjd över vad jag gett de patienter jag vårdat!!
Jag känner med patienten, men inte som patienten.
Otroligt att jag hade det i mig egentligen, det är något jag förvånats över!!
En på avdelningen sa att hon var likrädd och jag tyckte det var naturligt bara.
Patienten var fortfarande varm och efterhand kallnade kroppen.
Det enda var att man väntade på ett andetag, men det kom aldrig.
Kändes skönt att varit med om det, eftersom jag ska vara på onkologen sen och där är det nogfler patienter som avlider än på Urologen.
Tagit en alvedon och mår bättre, men det kanske kommer tillbaka.
Brukar ju oftast kännas som om man är pigg då man vilar och då känner man sig löjlig.
Men när man är uppe o kutar och så, då känner man hur dåligt man mår igen.
Hatar att vara "mellansjuk"...
Men vem vet, imorgon känns det kanske bättre!
Nej, nu ska jag kika på Desperete Housewives och bädda ner mig igen.
God Natt med er!!
Hej min Duktiga Anna! Oj, vad du är stark gumman. Förstår att du får mkt att fundera över och sånt som är nyttigt. Jag vill också va med om allt du får va med om :) Jag måste ringa dig någon dag nu o höra om allt du gör! Vi vill Hälsa på Er Snaaaart! Vi har kikat i kalendern lite.. kommer med förslag senare :P Jag har också sett avsnitt 10.. fy fan vad hemskt. Jag gråter varje avsnitt av jävla Greys.. Men vi höres gumman! Nu måste jag jobba, kämpa på osså hörs vi kanske imorrnkväll, när du är själv. Jag jobbar natt i natt o imorgon! Pussar o Kramar
Men Hej! Vad kul att höra från dig! Det var inte igår! :-) Jodå, allt är bra med mig. Söker jobb för fulla muggar, men det är ju bra skönt att vara "ledig" med! :-)
Hoppas allt är bra med dig och din familj! Förhemskt söta flickor du har alltså!! :-)
Kramar!
Hejsan Anna !
Det var ett tag sedan jag hälsade på här inne hos dig. Jag har suttit och läst och kollat på kort som du lagt in. Du har ett jättefint hem ska jag säga.
Läste oxå att du fått vara med om när någon avlider. Ja, du..Du ska veta att vi alla längst därinne har haft samma känslor när det gäller döden tills man fått vara med och se slutet. Jag tycker döden kan vara vacker när det gäller en gammal människa som gjort sitt och levt ett långt liv. De ser så fridsamma ut när allt är över. Fast jag har oxå varit med om när döden varit jobbig för de som är på väg fast ändå så känns det skönt att få vara med och bara finnas där den sista stund som tröst och stöd. Att stötta anhöriga kan vara dessto svårare tycker jag men oftast så gäller det ju att bara finnas och trösta.
Du kommer att bli (lr du redan kanske är) en underbart fin sj.sköterska, Anna. Du har mycket med värme och empati inom dig och det är just det som man ska ha inom vårdyrket med människor.
Ha det nu så gott och krya på dig snart !
Kramar från Karin
