SamboMammaStudent

Idag är jag väldigt skakis.
Måste ju vara medicinen, vad annars?
Spelar ingen roll om jag äter lite eller mycket, jag känner likadant.
Jag ska ju egentligen ta en promenad, men hur då när hela jag skakar känns det som.
Benen känns svaga och jag likaså.
Min kropp börjar svika mig alltmer, så även om humöret höjts så sänks det ju då inte kroppen hänger med kroppen.
Eller så är mitt humör bara en illusion och kroppen visar vad som gömmer sig där inne?
Eller så är jag faktiskt sjuk?

Jag vet inte, jag börjar bli tokig på att det alltid är nåt.
Så imorse vaknade jag med dunderångest eftersom jag känner mig så svag och konstig.
Och att höra hela tiden att det är psykiskt.
Ja, det kanske det är vad vet jag.
Men förbanne mig lika jävla obehagligt ändå.
Känns som min kropp snart löses upp i tomma intet och som jag ska svimma vilken minut som helst.
Ingen bra dag alltså.

Sen var vi och lämnade barnen imorse.
Var väl lika bra då jag började må sämre igen, men fan så vemodigt det känns.
Men de har det bättre där i Havsnäs några dagar än här, det vet jag!!
Är ju bara av rent egoistiska skäl jag vill ha dem kvar.
Men de kommer ha roligt och förhoppningsvis kan jag njuta av tiden de är borta!
Det är ny dag imorgon.
Jag älskar dem iaf så det nästan gör ont, de är mitt allt, min luft!!
Det är dem som betyder nåt, det är dom som är livet helt enkelt!!!