SamboMammaStudent

Träffade en bekant igår och hennes syster.
De satt och kollade på kräkfilmer mot hennes kräkfobi.
De kom in till mig sedan och pratade med mig.
Vi äter alla samma medicin och den ena har gått på psyket sen hon var 16.
Och hon hade varit sjukskriven 6 mån förra året.
Tänk om jag vetat om fler som mådde som jag tidigare, då kanske jag inte gömt mina problem så länge.
Hon sa iaf att jag skulle hålla ut, för medicinen är verkligen bra men biverkningarna i början är hemska.
Imorse vaknade jag med världens ångest och ett dundrande illamående.
Kul att vakna 20 över 6, då man är barnfri.
Jag är inte särskilt positiv just nu.
Jag vet inte hur länge det dröjer innan jag inte kommer kunna svälja alls.
Får knappt i mig nåt längre, allt fastnar.
Medicinen måste jag ju få i mig, men det är svårt när man måste sitta och hålla sig för att inte spy.
Och när man måste påminnas om att det bara fastnar.

Jaja, ska ringa terapeuten idag.
Hon började jobba kl. 2, så då ska jag prata med henne.
Hon lär nog bli förvånad, då jag mådde så bra i tisdags då jag var där.

Ha en bra helg, ni andra!!