SamboMammaStudent

Varit hemma i helgen en sväng.
Skönt med ordentligt med friskluft i lungorna.
Åkte hem till Rossön i fredags.
Var till Amanda och spelade spel med dom.
Sov hos mamma, som inte var hemma så jag träffade Frida och Alex en stund och även min låtsas-farmor Marianne.

På lördan var jag till Maria och vi tog en promenad på elljusspåret.
Det var riktigt skönt väder.
Sen träffade jag Moster Ingrid en snabbis, fick paket och surrade lite snabbt.
Sen var jag till Pappa och hälsade på en stund.
Hann aldrig gå upp till fina faster/moster Lenita, men det får bli nästa gång.
Det var väl det enda som saknades under min korta visit i Rossön.

Åkte på eftermiddan till Havsnäs och där spelade vi också spel.
Jag och Elisabeth vann första, sen förlorade jag.
Men jag är verkligen ingen dålig förlorare, har aldrig brytt mig om sånt.
På söndan hade vi mysigt, lekte med play-doh och trixade på.
Jag, Micke och Maria var en sväng på Dollar Store och jag hittade en knallrosa dataväska för 150:-
Blev så nöjd, då alla fina dataväskor är svindyra annars.

Nu är man åter hemma och det känns både bra och dåligt.
Hoppas jag snart kan åka hem en sväng igen och att mamma är hemma denna gången.
Hade inte varit hemma sen i juli, tiden går så fort.
Men ändå så sakta just för stunden.

Annars är det upp och ner. I fredags träffade jag min tillfälliga terapeut.
Vi började gå igenom min baakgrund så hon kan börja kartlägga beteenden osv, för att de ska kunna ta beslut om var jag kan få hjälp bäst.
Hon sa att nu är ju hjälp på väg, så det är bara att hålla ut.
Känns ju dock lite tungt, skulle behöva någon mer handfast kontakt redan nu men förstår ju att det inte går.
Jag vill börja jobba med detta nu, inte bara finnas till och vänta.
Jag vill bara spotta på den här jävla ångesten och trampa på den.
Kväva den och sparka ut den med arslet före!!
Och det värsta är ju att jag måste göra precis tvärtom...

Nästa vecka går sjukskrivningen ut och jag hoppas den blir förlängd.
De som ser mig och är kring mig, förstår att det inte är realistiskt att ta tag i skolan just nu.
Så det är ju ett litet stressmoment i sig att inte veta vad som händer efter nästa vecka.
Känner att detta kommer bli en lång vecka!!
Har fått lite mer krafter efter helgen iaf, eftersom jag ätit relativt bra under de här dagarna.
God mat och mycket sällskap.
Drycken går det väl sådär med, igår kändes t.o.m. ögonen torra eftersom jag druckit så dåligt under så många veckor nu.
Muntorrhet har jag ständigt, men det går ändå trögt trots att jag försöker.

Men som jag skrivit så många gånger förut, det är väl bara att finnas då.
Alla är så bra, ni visar ert stöd och det gör mig så trygg.
Tack till alla fina, släkt och vänner, ni är guld värda!!