SamboMammaStudent

Jag närmar mig mer och mer att vara mig själv igen.
Vågar man säga så? (Ta i trä)
Nog för att jag från början var ett ganska blankt blad i behov av förbättring.
Men jag har släppt en stor del av tankarna, men man vet aldrig när de kommer tillbaka.
Men den djupaste, rivande och kalla "dygnet-runt" ångesten har lämnat mig.
Det tog 4 veckor, ganska precis(Känns som 4 månader).
Tiden går så otroligt långsamt då man mår dåligt.
Man har inget hum om tid och rum och vet inte vilken dag det är eller nånting.
Man lever i ett vakuum.

Men nu är det dags att plocka ihop resterna och sen börja från ruta ett igen.
Jag har det jag gör, men som sagt: "En drake reser sig alltig i motvind"
Tack Lenita, för de orden kommer för alltid finnas med mig från och med nu!!
Det kommer vara mitt mantra:-)



Det jag kan säga som är positivt om mig själv, är att min ångest har fått mig att behöva kämpa med livet så länge.
Det har gjort mig till en otrroligt stark människa som har blivit tvungen att definiera vad som är viktigt och jag har fått tänka på stora frågan "Vad har livet för mening" en miljard gånger.
Jag har insikt i saker som många i min ålder aldrig ens behövt tänka över.
Jag är långt ifrån klar som människa, men jag har en djup insikt i vad som betyder något och inte för mig.
Sen så är det ju även tyvärr ångesten som sätter käppar i hjulen för mig.
Men jag jobbar på det med.
"It´s a work in progress"

Ha en fin helg!