SamboMammaStudent

Jag har få, men fina vänner.
Jag måste börja se det positiva i mitt liv, har ju så mycket fint!!

Idag var jag till Jonas, min gamla klasskompis.


Var inte där länge, men jag är så glad att jag äntligen tog mig iväg.
För gud vad roligt det är när man väl är där.
Ångesten kom på bussen, men jag lät den finnas.
Kom även när jag kom hem, men tänkte att jag ska inte kämpa emot den.
Och då lättade den lite.
Iallafall fick jag en god lunch som han lagat och vi pratade om allt och inget.
Jag känner hur mycket det ger.

Jag har förut avundats dem med många kompisar, men inser att jag inte är sån.
Jag väljer mina vänner med omsorg, de ger mig något på djupet och omger mig med god energi!!
De är såna jag känner kontakt med och som är smarta, kloka och roliga människor.
Jag tror jag har haft fel glasögon på mig.


Har sett på andras liv och önskat mig deras enkla liv, men det vill jag inte ha.
Jag vill inte ha många vänner, för det gör inte mitt liv enklare.
Jag har faktiskt hittat ett par bättre glasögon.
Kanske inte rätt än, men bättre.
Jag uppskattar mina fåtaliga, men omsorgsfulla vänner.
Jag önskar mig inte någon annans liv.
Jag vill ha mitt liv, men måste bara lära mig uppskatta det jag har.
Det är först då man bli glad och lycklig!!

Så jag ska köra Jonas knep.
Varje gång jag får en negativ tanke ska jag hitta på två saker som jag faktiskt har i mitt liv.
Stora som små, som att uppskatta min frukost eller att det är fint väder.
Lära mig tänka goda tankar, istället för dåliga.


Och varje morgon ska jag säga till mig själv ett antal positiva egenskaper jag har.
Det är ju jag som intalat mig alla de negativa sakerna, därför borde jag ju rmiligtvis kunna lura mig själv att tänka positivt.
Jag kommer lyckas, tillslut iallafall.
Motivationen är hög!!

Livet är här och nu, jag lever i det, jag andas det, jag har det i min hand!!!


Dagens kloka ord, gott folk!