Jobbat med mig själv idag
Imorse när jag vaknade var ångesten överväldigande.
Fick iaf komma på akutpsyk och hon sa att jag kan komma/ringa varje dag om det behövs.
Det tar faktiskt bort rädslan för ångesten lite, då jag känner att jag inte faller fritt.
Fick sen några ångestdämpande tabletter som jag ska ta i nödfall.
För jag kan ju inte vara på psyket dygnet runt.
Iallafall fick jag äntligen prata om min direkta ångest, det problem jag har just nu.
Jag orkar inte linda in saker längre, för skäms jag så får jag ingen hjälp och då har samtalet inte gjort nån nytta.
Och jag får komma imorgon igen om det behövs.
Så idag har jag faktiskt ätit lunch, sen har jag suttit ända sen jag gick därifrån på bibblan.
Lånat böcker om behandling och så, försöker lära mig mer om det här.
Och det är så skönt att känna igen sig i det dom skriver.
Så idag blev det en annan dag, trots ångestfylld morgon.
Imorgon är en annan dag, men jag vet ju att jag inte är lämnad i min ensamhet nu.
Fick även hem sjukskrivningspapperen idag och nu ska jag bara lista ut var alla ska.
Någon som vet?
Ha en bra dag och jag hoppas att jag snart kan skriva något roligt på min blogg.
Börjar säkert bli lite uttröttande för er(OCH MIG), men det är renande på något sätt.
Egentligen skriver jag typ två jättelånga inlägg och sparar som utkast, innan jag skriver ett sista och publicerar.
Men båda och behövs!!
Så bra att du får komma dit hur mycket du vill. Och att du inte skäms över hur du mår. Du behöver all hjälp du kan få! Jag tänker på dig varje dag! Massor med Kramar till dig
Jag har följt din blogg och säger bara - kämpa på. Jag har varit nere djupt på botten och haft hemsk ångest själv... Det är verkligen bedrövligt när man inte vet vart man ska ta vägen. Jag gick igenom åtta olika tabletter och det var nödvändigt för mig för att kunna fortsätta leva. Skäms inte, det gjorde jag i början och det höll¨på att gå illa,, riktigt illa. Man vill vara den duktiga tjejen men ibland måste man våga släppa fasaden. Du kommer igenom det. Jag åt Xanor och det hjälpte mot ångesten... Sakta blev vardagen ljusare.
Fråga gärna mig om du undrar något. Jag kan det mesta i tablettväg men vet att det mesta ändå kommer innifrån.
Jag har varit på akutpsyk två ggr. Första gången var jag 19 år och andra gången var i somras. Det tog emot enormt mycket när jag var utanför. "Är jag tillräckligt dålig för att de vill ta emot mig?" "Kommer de att låsa in mig på anstalt?" "Kommer jag att bli stämplad som psykfall nu?"
Tankarna var så många och jag grät när jag väl kom fram. Jag blev så bra bemött och jag får också komma tillbaka när jag vill och ringa dygnet om. Ta hand om dig! Inboxa gärna på FL så kan du få min privata blogg också där jag skriver en del om min ångest.
