SamboMammaStudent

Det är Micke.
Han och jag har haft vår tid av osämja och ilska och bråk(jag vet att jag skrivit det förut).
Men när vi flyttade isär löste vi våra problem och insåg att vi måste hjälpa varandra.
Tyvärr så behöver inte denna människan särskilt mycket hjälp, så det har väl blivit mycket åt det andra hållet.
Och anledningen till att jag skriver detta inlägg är att idag, så följde Micke återigen med mig till läkaren.
Och när jag kom ut över en timme efteråt, så fick jag veta att han satt på parkeringen och väntade.
Han gör allt han kan för att finnas här för mig, när jag inte mår bra.

Så ett STORT TACK till dig med, bara för att du finns!!!