Regn & Rusk
Tittade ut imorse och fick se en grå himmel med regn.
Usch, de gillar jag inte.
Jag har inga regnbyxor heller, bara min HellyHansen jacka.
Hoppas det lugnar sig lite, för jag måste gå vid halvtolv idag för att hinna till Universitetet.
För gå tänker jag göra ändå, det är ett löfte till mig själv jag inte får bryta!
Imorse drömde jag att jag hade en hiss ner till nån alternativ värld. Men det var hemligt, bara vissa visste om det.
Sen drömde jag om Tina, min gamla gymnasiekompis. Självklart visste den tokan om det, för vi var ju tvungen att utforska den:-)
Tror jag drömt det förut, brukar ha återkommande drömmar.
När jag var liten drömde jag ofta mardrömmar, men inte så ofta nu.
Går i perioder, men nu drömmer jag rätt fantasirikt.
Jag har livlig fantasi och ett starkt känsloliv.
Som min lärare sa till mig, jag suger upp sinnesstämningar väldigt lätt.
Och det är sant.
Det kan vara jobbigt, men om jag får säga det själv så är det det som driver mig till att vilja hjälpa andra.
Trots att jag bara varit student eller jobbat som undersköterska för första gången i sommar, så är jag stolt över mig själv.
Personer i min väg som varit döende, har jag gått in till och funnits till för även fast jag har en oerhört stor rädsla för döden.
Jag ar blivit bättre på att släppa det tunga i situationer som egentligen inte är mina egna känslor, men trots att jag har svårt för det skulla jag inte kunna låta en människa som söker efter en hand låtas lämnas för sig själv.
Jag skriver inte detta för att skryta, utan för att jag är stolt över mig själv i vissa situationer.
Och detta är det jag nog är mest stolt över!!
För man kan inte göra fel, genom att våga finnas där. Det säger mer än tusen ord!!
Man ska aldrig vara rädd för att finnas till för en människa i sorg, för det är då man behövs som mest!!
Jag bemöter hellre svåra frågor, genom att säga att jag inte vet svaret än att stå utanför och slippa dessa obekväma frågor och inte göra nåt.
Och dessa människor har gett mig så mycket, jag har blivit inbjudna i deras liv och fått höra deras livshistorier och de har jag har lärt mig mycket av dem som jag tagit till mig.
Så ni som läser de här och vet att även ni gör det(behöver ju inte vara döende patienter, utan människor i kris i allmänhet), er vill jag ge en stor eloge!
Och så var det med den saken. Dagens djupa tankar;-)
Usch, de gillar jag inte.
Jag har inga regnbyxor heller, bara min HellyHansen jacka.
Hoppas det lugnar sig lite, för jag måste gå vid halvtolv idag för att hinna till Universitetet.
För gå tänker jag göra ändå, det är ett löfte till mig själv jag inte får bryta!
Imorse drömde jag att jag hade en hiss ner till nån alternativ värld. Men det var hemligt, bara vissa visste om det.
Sen drömde jag om Tina, min gamla gymnasiekompis. Självklart visste den tokan om det, för vi var ju tvungen att utforska den:-)
Tror jag drömt det förut, brukar ha återkommande drömmar.
När jag var liten drömde jag ofta mardrömmar, men inte så ofta nu.
Går i perioder, men nu drömmer jag rätt fantasirikt.
Jag har livlig fantasi och ett starkt känsloliv.
Som min lärare sa till mig, jag suger upp sinnesstämningar väldigt lätt.
Och det är sant.
Det kan vara jobbigt, men om jag får säga det själv så är det det som driver mig till att vilja hjälpa andra.
Trots att jag bara varit student eller jobbat som undersköterska för första gången i sommar, så är jag stolt över mig själv.
Personer i min väg som varit döende, har jag gått in till och funnits till för även fast jag har en oerhört stor rädsla för döden.
Jag ar blivit bättre på att släppa det tunga i situationer som egentligen inte är mina egna känslor, men trots att jag har svårt för det skulla jag inte kunna låta en människa som söker efter en hand låtas lämnas för sig själv.
Jag skriver inte detta för att skryta, utan för att jag är stolt över mig själv i vissa situationer.
Och detta är det jag nog är mest stolt över!!
För man kan inte göra fel, genom att våga finnas där. Det säger mer än tusen ord!!
Man ska aldrig vara rädd för att finnas till för en människa i sorg, för det är då man behövs som mest!!
Jag bemöter hellre svåra frågor, genom att säga att jag inte vet svaret än att stå utanför och slippa dessa obekväma frågor och inte göra nåt.
Och dessa människor har gett mig så mycket, jag har blivit inbjudna i deras liv och fått höra deras livshistorier och de har jag har lärt mig mycket av dem som jag tagit till mig.
Så ni som läser de här och vet att även ni gör det(behöver ju inte vara döende patienter, utan människor i kris i allmänhet), er vill jag ge en stor eloge!
Och så var det med den saken. Dagens djupa tankar;-)
Kommentarer
Trackback
