SamboMammaStudent

Igår började jag må dåligt igen.
Och det är det som är det jobbiga, att då kommer det igen med dunder och brak.
Stod och lagade mat och den blev aldrig smakad av, blev inte ens klar.
Och barnen blir så rädda och jag försöker säga att det itne är ders fel, men vad hjälper det.
De får bevittna något jag är rädd kommer sätta djupa spår i deras små barnahjärtan och då gör det ännu ondare i mitt mammahjärta. För jag kan verkligen inte lugna ner mig. Det är så fel, en 3-åringen ska inte behöva trösta sin mamma.
Men jag är ju naturligtvis inte såhär hela tiden, kan ju hålla tillbaka en del men inte när det kommer pang bom, från bar himmel och jag står helt oförberedd.

Jag hade två "normala" dagar då jag fick känna lättnad och sann glädje.
Jag vet inte vad jag gör snart, det känns bara nattsvart alltihop.
Har sovit väldigt lite inatt, bara blundat och vaknat om och om och om igen.
Har inte fått mitt frikort heller än, så det det känns verkligen inte som om jag har råd att punga ut 300:- ännu en gång den här månaden på akut psykvård.
Frustrerande, har ju egentligen frikort men fick fakturor eftersom det inte gick att betala med kort de här veckorna.
Så därför så har jag inte betalt dem än, men hade jag gjort det hade jag kunnat få kortet utskrivit då de ser inbetalningarna.
Jaja, det är bara att finnas då.
Som sagt, man kan aldrig rymma från sig själv!!