SamboMammaStudent

Jag blev sjukskriven iaf, utan att läkaren ringt mig.
Han hade sjukskrivit mig utifrån terapeutens bedömning.
Kändes ju skönt.
Så nu är jag sjukskriven tills dagen innan skolan börjar. Jag hoppad jag får tag på studievägledaren bara!
Nu är det bara FSK som kan sätta käppar i hjulet, men jag håller tummarna tills de blånar!!
Och så ska jag ju få hem sjukintyget till mamma också och jag skulle ju inte bli förvånad om det försvann på vägen..
Men nu ska vi inte va såna och jag tror att det kommer fram.
Man måste ha en positiv inställning!!

Idag har jag verkligen funderat på  att raka av mig håret.
Det tog verkligen stryk under den värsta perioden och hårförlängningen jag satte in i somras är inte nådig.
Den är som ett enda trasselsudd.
Men jag vill ju ha kvar håret på jul!!
Jo, annars också och helst då jag ska börja i ny klass.
Men det kommer inte reda ut si goch ju fortare jag kapar det, desto fortare kan det ju växa ut och bli fint igen.
Däremot är jag mest intresserad av mitt inre och dess skönhet, men det ena behöver ju inte ta ut det andra.
Helst inte då man sett ut som ett spöke i flera månader!

Imorrn ska jag på stan och lämna tillbaka en sak och sen inhandla de sista grejerna.
Skulle behövt lådor med innan jag kan slå in de sista klapparna.
Måste även packa inför hemresan på torsdag och sen ska vi ha kalas igen för Alva då farmor och farfar är här.
Jag skulle dessutom vilja ta mig iväg på IKSU imorrn.
Annars får det bli en promenad, måste RÖRA mig!!

God Natt med er!

Inatt somnade jag halv fem(eller imorse kanske..)
Jag kunde inte sova och låg och kollade på "En fyra för tre" som micke laddat hem till mig.
Snacka om nostalgitripp:)

Idag har jag sminkat mig för andra dagen i rad och vad fin jag blev!!
Såg ut som en helt annan mäniska.
Nuförtiden duschar jag, äter(någorlunda bra iaf*ler*), sover(ja, om man jämför med tidigare månader är det bra), kammar håret och så som igår och idag, sminkat mig:)
Jag gör helt enkelt vad "normala" människor gör, det som för andra är en ryggmärgshandling och som för mig blivit en läroprocess.
Idag gick min sjukskrivning ut och jag har fortfarande inte fått prata med ny läkare.
HEJA APM(Allmän psyk. mottagningen)..
Jaja, ska till terapeuten imorrn så då får jag väl veta mer.
Hon ringde i fredags och sa att en läkare skulle ringa för att göra en ny bedömning på telefon, men det verkar ha glömts bort av denne läkare.
Den som lever får se!

Idag har jag varit på luciafirande på dagis.
De har det ute och alla barnen ser ut som små michelingubbar.
Jag tycker inte det är så mysigt faktiskt, då man blir så många att man inte ens får se sina egna barn utan en massa ryggar på de andra föräldrarna.
Man ska väl tränga sig fram i denna värld.
Nej, usch nu är det bitterheten som talar.
Hursomhelst tycker jag det är mysigare med trad. firande inomhus med en-två avd. så man får se sina barn och så dom får se oss. Hailey sa till micke, då det var slut "Pappa, jag har redan sjungit.."
Men självklart var vi där!!
Men allt som allt är lucia mysigt och få höra de små barnrösterna är som att höra änglar sjunga(de är ju jordens änglar iofs.. OK, kanske inte alltid..)

Mina barn verkar dessutom ha levererats med en defekt. Ju äldre de blir desto mindre verkar deras egna öron fungera. jag funderar på att reklamera dem(öronen alltså, inte barnen).
För än hur många gånger man säger till, försöker förklara, skrika, böna, muta så verkar de små inte höra vad man har att framföra.
Konstigt det där;)

Nu är det Boston Tea Party och sen blir det nog lite Ghost Whisperer innan jag lullar in i sömnens dalar.
Vet förresten inte vilken effekt denna terapi ska ha. Jag har sedan jag började med den och skulle analysera mina drömmar, drömt bl.a. följande: Att jag haft leukemi, blivit gravid(ja, skrämmande just nu iaf*haha*), varit med om en flygplansolycka, brinnande stad, där jag fastnade i ett brinnande stort höghus. Hmm, jag brukar sällan drömma mardrömmar annars nuförtiden.
Jag vaknar ju åtminstone inte kallsvettig, men obehaligt är det ju!

Hej Svejs på er alla glada(och mest på er som inte är det, för det är ni som behöver lite hej svejs*ler*)

Inatt har jag sovit 8 timmar.
Det har inte hänt på månader!!
Jag vaknade till nån gång, men knappt så jag har minne av det.
Jag sov från 2-10, lite fel tid på dygnet, men vem bryr sig.
ÅTTA TIMMAR och jag var så överraskad då jag vaknade!!

Igår åt vi middag med Maria, Daniel och familjen Palmqvist + inneboende:)
Mysigt!!
Sen spelade vi Pictionary och jag och Micke loosade.
Jag var lite orolig igår, men jag lyckades manövrera det och just därför är sömnen ett bevis på att jag trots mina tankar lyckades vända det!!
Jag gjorde en bedömning, sökte information och läste i min bok.
Sen har bloggen som jag länkat till i föregående inlägg hjälpt mig så otroligt mycket.
Kan en dödsjuk ung tjej leva med smärtor och ovissa framtidsutsikter finns det banne mig ingen orsak till att jag ska fortsätta slösa ner mina dagar med ångest!!
Hade en svacka i tordags och kände hopplösheten komma, men har under dagarna insett att det hör till processen vilket får mig att acceptera det bättre!!

Idag har vi varit på tvåårskalas hos gullige Melker med familj och de var väldigt mysigt för både vuxna och barn!
Jag trivs som fisken i vattnet med den familjen och så även gör barnen med varandra.
Imorgon blir det treårskalas hos stora tjejen Alva!!
Denna dagen har varit den bästa på länge!!
Lite tråkigt bara att jag inte klarade åka till min fina kusin Rebecca, men kände att orken tröt.


Nu ska jag kika på faddergalan och sen ska jag kika på film och dricka lite starkvinsglögg och slå in de sista klapparna.
Allt är i princip fixat med dem och det känns skönt och jag är väldigt nöjd!!

Trevlig lördagkväll på er mina kära:D

Den här tjejen ger mig trygghet och inspiration då jag mår dåligt!!!
En mer fantastisk blogg får man leta efter.
Tyvärr finns inte denna vackra människa kvar i livet längre, men hennes ord och mod lever för evigt.

http://jagefrisk.blogg.se

Okej, det kommer det bli.
Men jag tänker fan inte fastna där.
Jag förkovrar mig i sorgen och finner inspiraition i den.
Det gör mig mindre rädd, det gör mig mer lugn än upprörd.
Jag försöker tappa kontrollen, finna styrkan i det och lära mig av de stora människorna jag ser som blir mina förebilder.
Idag har varit en hemsk dag, stor del av den.
En dag då tankarna kring detta skit får mig att vilja ge upp.
Men jag kan inte göra det, jag VILL INTE göra det.
Hittade några inspirerande ord och från och med nu tänker jag inte gnälla mer här.

"Låt inte ditt liv glida genom dina fingrar genom att leva i det förgångna eller för framtiden.
Genom att leva ditt liv en dag i taget kommer du att leva alla dagar i ditt liv. "
Nancye Sims



Kanske skriva om det gått dåligt och bra, men ingen ältning.
Det hjälper inte mig, förutom att många säkert får en konstig syn på mig.
Jag är som vilken annan som helst, bara det att jag slutade dölja mina brister.
Det tycker jag är okej, det gör mig inget att visa dem, men jag vill inte att den bilden ska fortsätta porträttera mig.
Främst genom att jag själv porträtterar mig som så.
Jag har skrivit om det för att lätta mitt onda hjärta och det för mig är inget negativt heller.
Men jag ska från och med försöka skriva i en mer positiv anda, även om dagen varit piss finns säkert någon ljusglimt.

En av dagens ljusglimtar: Hailey och Noelle som står i dörren på dagis och ropar mamma genom glasrutan och ser sådär hjärtvärmande glada ut!!
Sen när jag kommer in får man världens kram.
En Hailey som för första gången på länge klär på sig(relativt) snabbt och accepterar att hon ska sitta bak på bobben.

Hailey som säger att hon vill skicka sms till Malte. Hon säger och jag skriver: "Välkommen och gifter dig" (De ska gifta sig, säger dom) "Välkommen tomten, vilken tur att du kunde komma och ge oss julklappar. Välkommen för mig att komma på melkers kalas. Vi ses igen. Puss"
Dom är bra roliga dom små liven.

Noelle som säger "ÄCKA DÄÄÄJ"(Älskar dig, inte äckliga dig*ler*)

Trolltider, som jag suttit och kollat på ikväll. Nostalgiresa och trots att jag är 22 år är det lika förtrollande fortfarande!!


"Du kan inte lösa problemet om du är i samma sinnestämning som du var i när du skapade det".
Albert Einstein

Nu ska jag klaga igen.
Den här bloggen är numera ägnad åt detta..
Men då det inte finns nåt att klaga på går livet sin gilla gång.
Jag har ätit rinexin sen fredag nu och det rinner iaf ur näsan.
Men bihålorna känns fortfarande svullna.
Lite konstigt då jag inte är särskilt förkyld.
Och ögonen håller på ploppa ut, men jag tror det mest beror på spänningshuvudvärken som jag haft några dagar nu.
Önskar jag kunde slappna av, men när man väl är spänd så spänner man sig ytterligare.
Hör dåligt också av medicinen i öronen, vilket gör mig ännu mer isolerad i mitt inre.
Sen skaver ögonen och nu börjar ögonlocken också bli torra.
Jag är verkligen en torris..

Blir ingen spännande middag idag iaf, spaghetti & korv, men så får det bli då orken inte räcker till.
Har i övrigt inte varit någon bra dag heller, tur att Micke försökt hjälpa.
Hatar hopplöshet, den borde inte finnas.
Idag har jag grävt ner mig i problemen och tvångstankarna har varit jobbiga.
Medicinen hjälper nog i den mån att den tar bort det mesta av ångesten, blir istället som nån inkapsling och jag blir apatisk alternativt känner jag bara hopplösheten.
Nu orkar jag inte bry mig, så då blir det genast lite bättre då man släppt kontrollen.
Men det är väl för barnen är hemma.


Vill säga grattis till Karro som kommit in på utbildningen till ssk, tjoho:-)
En utmärkt kandidat till jobbet som det, organiserad och empatisk.
Det blir perfekt tror jag!!

Nu ska jag kika så det inte kokar över!! Blir mysdag resten av dagen!!

Sovit extremt lite inatt, ca 3 timmar. Dygnet har blivit upp o ner-pannkaka.
Varit ok under dagen, men direkt då jag satte mig ner ikväll till bolibompa kände jag tröttheten komma.
Slumrade till en kort stund och nu är jag trött, men det blev ju som en power-nap så jag är för pigg för att kunna somna..
Kommer vara trött imorrnbitti igen, men nu ska jag banne mig trotsa den här skitmedicinen och få tillbaka sömnen.
Känner mig som en zombie, trött i kroppen då jag inte sove ordentligt och blir trött på dagen.
Senaste två dagarna blev de för mycket och jag somnade ca. en timme båda dagar.
Dumt, men kroppen behövde återhämtning.
Annars är jag som sagt pigg, men trött i kroppen av sömnbristen.
Nu ska jag sluta vara pigg(eller trött nu hur man ska vrida på det), det har jag bestämt.

Annars känner jag mig som en medicin-junkie just nu.
Alvedon hit, sertralin dit, hydrokortison både här o där och rinexin som jag hoppas funkar snart.
Okej, kanske inte jättemycket men då de ska tas olika många gånger så blir det en del under dagen och jag glömmer av det istället.
Annars brukar det vara Hailey som ska andas, smörjas, droppas, få hostmediciner hit och dit.
Usch, medicin som medicin, blir tokig då det ska bli en daglig ritual med mediciner.
Men ska inte klaga, då jag vet att vissa får spendera sina dagar med en julgran med cellgifter...

Annars rätt bra, bara det att jag har dåligt tålamod.
Vill att allt ska ske nu, både med kropp och själ.
Nu har åtminstone min kvinnliga sida börjat fungera igen:-)
Aldrig har jag blivit så glad över att tanten kommit på besök,-)
Små stunder av lycka gör min dag!!
Idag var det som sagt det, eftersom det är ett tecken på att min kropp börjat skärpa till sig och fungera istället för att krångla ideligen!!

Snart är det jul vilket betyder släkt, vänner och gemenskap!!
Gick bättre denna gång hos terapeuten och hon ska säga till läkaren att hon tycker det är lämpligast att jag ska vara sjukskriven till i januari.
Så skönt då hon sa det och inte jag.
Bara FSK som kan sätta käppar i hjulet nu, då de ska godkänna vidare sjukskrivning två gånger till.

Nu ska jag vila och vem vet, jag kanske lyckas somna:-)

Nu skriver jag mitt tredje inlägg under kort tid..
Nu kliver jag upp, jag får bädda ner mig i soffan sen och vila en stund.
Jag ska försöka mig på att äta frukost nu.
Jag ska äta gi-bröd med avokado och pålägg och kanske en frukt om jag får i mig det med!!
Drömde om det igår, så när jag vaknade var jag inte hungrig längre hade ju redan "ätit" frukost.
Go Morron igen:)

Om nån vill ge mig en julklapp i år så önskar jag mig följande:

UPPLEVELSER
Det är det som gör livet värt att leva.
Upplevelser stora som små.
Kan handla om presentkort på massage, en biobiljett, en middag, eller kanske hudkräm som luktar gott, hembakta kakor, ni kan komma och hälsa på, köpa en bok, bränna en cd-skiva osv.
Lite förslag, men ni förstår var jag vill komma.
Saker kan jag också ta, blir inte arg precis, tycker om fina saker.
Det kan ju också ge en slags upplevelse, men mer eller mindre.

Men det viktigaste för mig är att jag ska fira min jul med familj och släkt.
Uppskattar även jular med mina svärföräldrar(de känns fortfarande som det) med familj som kommer saknas, men jag träffar ju dem efter jul!!
Att få äta julbord och skratta och få uppleva en jul som förr.
Jag blir tårögd då jag tänker på det, för det kommer betyda så mycket för mig!!
Jag längtar till jul:)

Vaknade vid halvsex idag. Jag hoppas jag kan somna om en stund snart, annars kommer dagen gå i seghetens tecken.
Ingen mening att ligga och stirra i taket då jag bara tänker att jag itne kan sova.
Haft jobbiga drömmar inatt, inte riktigt mardrömmar bara obehagliga.
Men imorse vaknade jag inte med ångest, trots att jag tänkte jobbiga tankar.
Kom på det efter ett tag och blev så glad!!
Det är väl kanske den omedvetna förväntningen att vakna med ångest som gör att jag alltid har det då jag vaknar..
Däremot har natten också varit tung, varit vaken några gånger inatt och har sån fruktansvärd kramp i munnen.
Det är väl där ångesten gömt sig denna gången.
Är så less på dessa smärtor, vet att de inte är farliga men de är ju jobbiga ändå.
Bättre på dagen dock.

Igår var en bra matdag. Jag fick i mig två frukter och det gjorde mgi så gott i själen.
Jag åt lunch och middag också och jag tyckte middagen var så god.
Fisk med äggsås och potatis och ärtor.
Tänk att det föll mig i smaken(gillar ju fisk, men det var väl inget jag tänkte är särskilt aptitretande..)
Sen bakade vi lussebullar och jag fick i mig en på kvällen, vilket också gjorde mig glad:)
Sen slutligen började jag ta mina omega-3 igår.
Stora hemska tablett, men jag är övertygad om att det bra fettet kommer hjälpa till att stabilisera mitt humör!!
Förutom de andra bra effekterna av rätt fett förstås.
Kanske spiralen börjar gåuppåt nu.
Jag vet hur mycket bättre jag mår då jag äter rätt(då jag äter överhuvudtaget också förstås*ler*)
Däremot dricker jag fortfarande dåligt, vilket inte är bra.
Men ett steg i taget!!

Nu ska jag kika på The Voice och försöka slappna av och sova en stund till.
Känner huvudvärken komma krypande.

Jo imorgon terapi och ska ge det en chans.
Min läkare på VC gav det bra lovord och det funkar även på mina besvär, säger hon.
Så jag tar nya tag och suddar bort mina fördomar!!

Trevlig torsdag på er:)

Jag håller på städa ur städskåpet hos Micke.
Där ligger en massa gammalt "bra-att-ha-nån-gång"-grejer som legat och skräpat i flera år.
Gamla vitaminer, småplock, skräp, skit rent ut sagt.
Så efter man sparat det i några år och man inser att det blir aldrig bra att ha, ja då känns det skönt att kasta.
Men jag kan ge mig F-N på att om några veckor kommer något oförväntat hända och så kommer man behöva den där "bra-att-ha"-grejen iallafall...
Bara för att man slängde den.. Ja, vi får väl se;)

Gud, har av och till haft sån frossa.
Just nu ligger jag inbäddad under två täcken och fryser ändå som bara den!!
Jäkla skitvinter.. Jag vill ha sommar och värme.
Och ljus...
Okej, vintern är väl lite mysig om jag bara slapp frysa så mycket.
Dessutom så skulle jul inte vara jul utan snö!!

Vaknade för lite mer än en halvtimme sen och ligger och kikar på The Voice på 5:an.
Björn Gustavsson ska vara där:)

God Morgon på er!

Idag har jag cyklat till sjukan och hälsat på T på onken.
Fan vad jag flåsade, har inte rört på fläsket allt för mycket på sistone då jag haft lite mat i magen.
Nu är jag supertrött i hela kroppen, trots att jag inte gjort mer än cyklat som sagt.
Så då jag åt middag var jag jättehungrig!!

Hursomhelst, var riktigt trevligt att vara tillbaka på 3:an.
Jag som tyckte det var så jobbigt att vara där gruvade mig lite, men det gick bra.
Pratade med Karin, en av mina gulliga handledare som kände igen mig!!
Och självklart trevligt att prata med T. Var där rätt länge och tiden gick fort.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord och han är öppen som en bok och det är riktigt lbra att prata om livet och dess betydelse.
Jämfört med hans är ju mina problem uttiga puttiga!!

Idag ringde min fina vän och var riktigt förtvivlad.
Det är så hemskt, jag vet hur det känns förutom att jag har bättre förutsättningar än henne, som jag sa.
Jag kan bara lyssna, inte säga något som tröstar även om jag försöker.
Jag blir glad att DU vill ringa mig för att söka tröst, för jag finns alltid här!!
Du är stark och jag är stolt över dig!!
Önskar jag kunde krama om henne hårt och länge och hitta på nåt roligt med henne, så hon blev gladare..
Men det finns inget mer än tiden som läker alla sår.
Det blir ärr kvar, men de finns bara kvar som en påminnelse och gör inte lika ont då.
Bara man orkar bita ihop tills dess.

Jag vet inte om jag är bra på trösta, men jag tycker om att göra det.
Det är väl därför jag valt det yrke jag valt bland annat.
Det är lättare att hjälpa andra än sig själv.
Det är lätt att försöka finna tröst för andra än sig själv.
Jag är en medlare också, lite skadad på den fronten.
Ibland gör man nog ingen nytta egentligen, men det är så svårt att se andra som inte förstår varandra.
Det gör mig tokig och jag vill bara göra allt bra.
Men man kan inte alltid göra allt bra.
Under tiden kan man iallafall finnas där och visa att man vill hjälpa.
Och ibland räcker det gott och väl!!

*KRAM*

Jag pendlar verkligen.
Jag känner ibland hopp och då kan jag klara allt.
Jag planerar saker som nyttiga middagar, ett hälsosamt liv, bakning, framtiden, saknar sjukhuset & patienterna & önskar jag kunde varit klar till sommaren och fått jobba. Jag känner värme, glädje och gemenskap.
Jag nynnar, städar och känner alla "tvång" man har som individ känns roliga och fyller en funktion.
Jag känner att jag vill leva, är inte rädd för döden och tänker att lever man så spelar det mindre roll att man dör.

Sen kommer ångesten, då startar tankarna. Jag känner hopplöshet över att fortfarande ha rätt dålig matlust stor del av tiden, att medicinen inte verkar funka, om jag kommer få rätt behandling. Önskar att jag kunde få igenom den behandling jag vet funkar i över 90% av fallen på såna som mig med mina sjuka tvångstankar.
Är rädd för att dö, eftersom jag inte kommer hinna leva innan utan bara slösa bort tid på den jävla skitångesten.
Samtidigt som jag ibland inte vet om jag vill leva, men lever då på det lilla hoppet om att jag ska få bli bra.
Men hur ska det gå, då jag itne får rätt behandling.
Kanske ska kontakta den där norsken ändå, som är så framgångsrik!!
Men då komemr tankar, ska man åka till norge då? Ska man betala en förmögenhet för att bli frisk? Jag måste ju kunna "leva" vid sidan av behandlingen och inte dedikera hela mitt liv till det sjuka.
Har ingen energi och orkar knappt lyfta en arm, vilket känns mer hopplöst då jag mår sämre av att bara sitta och fundera. Men benen orkar inte lyfta mig..

Så jag pendlar upp och ner. Och jag vet egentligen inte vad som är värst. Är så jobbigt med skiftningarna och nu är mina piller slut också och ingen läkare har ringt upp än. Jag vill ha dom imorgon å morgonen så jag slipper ligga handfallen i sängen. De är inte så starka och inte beroendeframkallande, men de lindrar oron(har jag fått för mig iaf).
Jag vet inte heller om jag får igenom min sjukskrivning än och inte vad jag ska göra då den går ut, för att ingen verkar kunna hjälpa till och säga hur saker funkar. Ingen verkar veta och allra minst jag.
Less, men just nu rätt pigg.
Ska hämta barnen idag för Micke ska hjälpa en kompis att flytta. Ska hämta dem nu, så de får komma hem tidigare och bra att passa på då jag har energi.
Ska nog baka med dom om dom orkar. Eller så gör vi ett pepparkakshus.

Nä, nu måste jag skynda mig dit!! Saknar dom som tusan!